söndag 27 juli 2014

Racerapport - Amfibiemannen

Så var Amfibiemannen och swim-run debuten avklarad. Vi hade en riktigt rolig dag i Roslagens skärgård och överlag gjorde vi ett bra lopp och sprang in som 25:e herrlag av 136 startande i gassande sol.

Färjan mot Lidö
Vi åkte tidigt från Uppsala för att hinna med den första färjan från Rävsnäs till Lidö. Martin hade med sig några reklam-flaggor som vi skulle sätta upp och det är alltid skönt att ha gott om tid på sig inför en tävling, framförallt när man saknar rutinen. Väl framme på Lidö placerade vi ut de flaggor vi hade med oss solen började redan kännas.  Efter att vi var klar med flaggorna och "checkat-in" hittade vi en skön plats i skuggan där vi satt och förberedde oss fram till informationsmötet. Bredvid oss satt ett rutinerat swim-run par och vi passade på att snabba upp lite tips och trix, bland annat att ha gels & bars innanför benen på vätdräkten för att lätt komma åt dem. 

Martin testade våra Skins-sleeves
Det stora samtalsämnet var förstås värmen och hur den skulle påverka alla. Det fanns 4 officiella vätskestationer utmed banan och vi beräknade att passera dessa ungefär va 50:e minut. Vi bestämde oss för att ta med en liten flaska var och fick tipset att stoppa dem innanför dräkten för att inte påverka simningen så mycket.

Redo för race, i svart och vitt!
Efter informationsmötet bytte vi om och gick bort mot starten. Vi placerades oss ganska långt fram i startfältet och kände oss redo för utmaningen. När starten gick var det ordentligt trångt de första biten men ganska snart drog fältet ut sig och vi hittade snabbt en bra rytm och plockade stadigt placeringar ned mot första simningen. Vi hade bestämt innan start att köra utan snöre då en av våra styrkor var att vi är oerhört jämna på både simning och löpning. Detta ställde dock högre krav på att vi lyckades hålla ihop under simningen. Planen var att jag skulle dra första simningen, 1.1 km, och att Martin skulle ligga på mina fötter. 

Det var mycket folk vid första simningen och vi kom snabbt ikapp de långsammaste mix och damlagen. Varför låter man 140 herrar starta 10 minuter bakom dessa och inte före för att slippa trängseln? Jag kände Martin på mina fötter i början av simningen och hittade själv att par bra fötter att "drafta" på. Ungefär mitt i simningen tappade dock Martin mina fötter utan att jag märkte det. Jag fortsatte att simma på och när jag klev upp på Idö så var Martin dock inte så långt efter. 

Efterföljande löpning flöt på bra och trots att vi körde med våtdräkten på kändes det bra i värmen. De efterföljande simningarna gick bättre och vi hade nu bra koll på varandra i vattnet. Mycket tack vare att det nu inte var lika trångt. Sista simningen till Arholma gick dock dåligt och armarna började kännas lite trötta. Nu väntade dock mycket löpning och vi drog ned dräkten till midjan för att få bättre ventilation. 

Efter vätskekontrollen på Arholma började mitt vänstra knä, som jag haft lite ont i sedan SM i Motala, göra lite ont och jag började oroa mig för den andra halvan. Löpningen avslutades med en snabb tur, utan guide, genom Arholma Batteri. Det var nu glest bland lagen och efterföljande simning var lite svår att navigera och Martin, som drog, stannade upp halvvägs och ropade uppgivet vart f**n vi skulle. Det kom dock två lag bakom oss som visste var det skulle vika in så vi hängde på.

När vi klev upp ur vattnet så gjorde knät ordentligt ont efter att det legat still i vattnet i 15 minuter. Nu väntade 5.5 km löpning och jag försökte bita ihop och inte sinka oss alltför mycket. Martin såg pigg ut och höll ett jämnt och bra tempo. Vi tog en varsin liquid för att få upp energinivåerna och sprang förbi några lag innan det var dags för simningen igen.

Simningen från Arholma gick riktigt bra och vi dryga ut avståndet till lagom bakom. Armar och axlar kändes pigga och efter en kort löpning var det dags för simning igen. Nu hade dock Martin en liten energi-dip och tappade fort mina fötter i vattnet. Vi lugnades oss lite och höll ihop laget i vattnet. Tiden och värmen började nu ta på våra krafter och på land var Martin starkare medan jag längtade till simning för att få vila knät.

När vi nåde vätskekontrollen på Krokholmen hittade vi en varsin snickers som fick oss båda på bättre humör. Var det Fredrik Swahn som lagt dem där? Med ny energi och målet inom räckhåll kämpade vi på och plockade ytterligare några placeringar innan den sista långa simningen. Jag tog täten mot Lidö och Martin låg precis på mina fötter hela simningen. Jag försökte bara hålla en bra riktning, kika lite bakåt och mata på. 7 armtag - titta framåt - 7 armtag titta efter Martin - 7 armtag - osv osv. Glasögonen började imma igen men de hade en blickade lampa vid uppstigningen som syntes trots detta. 

Nu väntade 2.5 km löpning och Martin hade vittring på laget framför oss och försökte öka farten. Jag sa direkt att det inte var att tänka på men när vi sakta med säkert plockade på dem så kunde jag koppla bort knät och öka farten för att göra ett ryck förbi och inte riskera att få dem i ryggen. De släppte oss direkt och vi höll nu farten hela vägen in i mål. Sluttiden blev 4:25 och jag begav mig direkt till sjukvårdstältet där de snabbt konstaterade att det var en överansträngning och behandlade med Voltaren och kylförband.
Glada, trötta och med lindat knä!
Martin lyckades se oberörd ut!
Efter en dusch och en kall öl la viss oss i skuggan och vilade i väntan på buffé och prisutdelning - trötta och nöjda med insatsen. Jag kan dock inte vara helt nöjd med tanke på knät, tror att vi kunnat springa ganska mycket fortade, framförallt på vägen tillbaka på Arholma och sista löpningen på Lidö. Löpningen var vår starkaste del och de kändes tråkigt att vi inte kunde få ut full kapacitet där. Swimrun var riktigt roligt och jag kommer definitivt att köra fler tävlingar framöver.
Tack för iår, vi ses kanske nästa år!
Slutligen vill jag tacka arrangören för ett toppentävling, Skins, C2 Vertical Safety och Buff för utrusning och Martin för ett bra partnerskap.

Här är arrangörens film från tävlingen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar