onsdag 5 mars 2014

Vasaloppet, Racerapport

Efter en vinter med usla skidförhållanden så var det äntligen dags att avsluta skidsäsongen med Vasaloppet i söndags. Vi åkte upp till Sälen redan i fredags för att hinna göra i ordning allt inför loppet på plats på lördagen. Nummerlappsuthämtning, skidinlämning, transport av bil till Mora m.m. tog hela dagen och först lagom till Melodifestivalen kunde vi sätta oss i soffan och fokusera på loppet.

Alarmet ringde 0400 och efter en vanlig frukost så rullade vi ned mot Sälen 0500 för att ta bussen till starten. Vår plan var att ta bussen från Sälen centrum till starten för att sitta stå i bilköer då vägen från Sälen mot starten skulle vara avstängd. Nu var det inte riktigt så utan vi hamnade i en ordentligt bilkö sittandes i bussen och man irritationen i bussen steg allteftersom. Några valde att kliva av bussen och gå till starten istället.
Vi var framme vid startgärdet kring 06 och det var ganska gott om plats i startfållan. Vi hade diskuterat var i fållan man borde stå med tanke på att alla spår smalnade av till 12 st längst upp till vänster efter några hundra meter. Vi anade att det kanske skulle gå fortast längst till höger då alla skulle stå till vänster men jag valde ändå att stå lite mer till vänster i startfållan, vilket skulle visa sig vara fel.

Under natten hade det snöat ganska mycket och det låg blöt nysnö i spåren. Just blöt nysnö kan vara en mardröm om man har klister på skidorna och i samråd med Andreas, som vallat mina skidor, så täckte jag klistret med lite VR45. Jag har aldrig täckt klister med valla förut och var riktigt orolig att jag skulle förstöra hela vallningen men det gick ganska bra. När vallningen var klar och skidorna stod i fållan så var det bara att förbereda sig på starten.
Startfållan
0800 gick starten men jag hann inte åka långt förrän det tog tvärstopp. Vi som valt att stå till vänster stod still medan de som chansat och ställt sig till höger kom farandes i full fart förbi oss. Det var dock inte något att stressa upp sig på utan bara försöka ta sig framåt och hålla ordning på stavarna i trängseln. Det flöt på ganska bra uppför första backen men jag märkte omgående att jag inte hade något vidare fäste. När vi väl kom upp på toppen så sträckte hela fältet ut sig på två led. Det var väldigt svårt att kör om och hitta en eget tempo då det gick väldigt trögt de andra spåren. Stakningen kändes riktigt bra och jag hade fint glid under skidorna.

Jag kände mig riktigt stark på den lättåkta delen från Smågan till Mångsbodarna och vidare mot Risberg. Jag hade riktigt bra glid och kunde hålla en bra fart utan att ta i för mycket. I backarna upp till Risberg så fick jag ta till en något okonventionell och riskabel metod för att kunna behålla farten uppåt. Jag hade inte tillräckligt fäste för att kunna diagonala i spåret utan fick istället kliva ut bredvid spåret för att få fäste. Det byggde dock snabbt under skidorna så efter några steg bredvid spåret så klev jag åter igen ned i spåret och kunde nu diagonala en stund. 

Efter Risberg började jag få ont av remmarna på staven och försökte lossa lite på remmen för att minsta smärtan, vilket funkade. Jag höll mig till min "kostplan" och åt en halv bar efter varje kontroll och energinivån kändes bra. Väl framme i Evertsberg så stannade jag till och vallade om skidorna för att få lite bättre fäste. Jag började nu känna mig lite trött och skidorna började gå lite trögare i spåren som blev allt sämre och bitvis var det bara sorbé att åka i.  Jag förstod att det inte skulle bli någon tid under 5:00 som jag hoppats på men var ganska säker på att det skulle räcka till en medalj.
När jag passerade Oxberg så började jag känna mig ordentligt trött i mage och ländrygg och fick kunde i ligga på lika hårt i stakningen. Jag började nu diagonala lite mer när det var lite uppför för att använda benen lite mer och vila bålen. När jag kom till Hökberg så såg jag på storbild-TVn att eliten var på väg in mot målet och då förstod jag att en medalj inte var några problem. Jag jobbade nu för att klara min tid från ÖS 2012, 5:33 och hade ganska gott om tid på mig att åka de sista 19 km.

Nu kikade jag så långt jag bara kunde efter nästa kilometerskylt och försökte tänka staktekniken. Jag tappade några placeringar under den sista milen och den sista kilometern kändes som en evighet. Tillslut kom jag in på upploppet och gled in över mållinjen på 5:21:25 som 1083:a

Trots att det inte blev någon tid under 5:00 så är jag riktigt nöjd med mitt lopp och tidigare år så har en tid drygt en timme sämre än eliten räckt till sub 5. Får se om det blir några fler Vasalopp. Just nu känns det inte som det men man om det blir en riktigt bra vinter så kanske det känns roligare.

Efter målgång blev jag sittandes i duschen med en öl och en påse chips i drygt två timma. Mina kamrater Erik och Henrik ramlade in med en medalj kring halsen efter en stund - riktigt skoj!

Nu får tempohojen komma fram i rampljuset medan skidorna hamnar längst in i förrådet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar