onsdag 21 augusti 2013

Ironman Kalmar - Racestory Oscar

Klockan stod på 04:00 på lördag morgon men jag vaknade av mig själv precis innan klockan skulle ringa - kroppen var redo för dagen och visste vad som var på gång. Jag åt min vanliga frukost, fjällfil med nötblandning och en banan. Drack även en flaska rödbetsjuice innan det var dags att sätta på sig tävlingsdräkten och gå till bilen och åka mot Kalmar.

Vi kom fram till växlingsområdet kring 0530 och det var ganska lugnt. Jag kollade i lugn och ro över cykeln, pumpade upp däcktrycket och placerade flaskorna med Vitargo Electrolyt i flaskställen. Jag kollade sen igenom mina växlingspåsar för att se om jag glömt något innan vi begav oss ned till simstarten.

Simning, 3.96 km, 1:20:15, placering 832
Min största oro inför loppet var att någon av mina axlar skulle hoppa ur led vid simstarten på grund av trängseln och att jag då skulle behöva vänta på att alla 2000 deltagare skulle simma förbi/över mig innan jag skulle ta mig till en båt. Det var därför med en viss rädsla och lite ångest som jag klev ned i vattnet och ställde mig i 1:15-fållan 20 minuter före starten. Vi fick en ganska bra plats men det blev allt trängre ju närmare starten vi kom. När "just idag är jag stark" spelades så hade dock tävlingsdjävulen knuffat undan all ångest och rädsla och när skottet small så körde jag bara på.

Det var trångt, men inte så trångt som jag har föreställt mig att det skulle vara. Jag fick en ganska bra resa till första bojen men efter att jag rundat den kom vågorna och det var väldigt svårt att hitta en bra rytm. Jag började även känna lite huvudvärk, precis som vid testsimmet, och försökte slappna av för att inte riskera en sprängande skalle resten av loppet. Vid varvningen hade jag kommit in i bra rytm och huvudvärken var borta. Andra varvet gick bra och det var väldigt skönt att få svänga in i kanalen för att simma mot växlingen. Vattnet i den sista delen var dock oerhört smutsigt och luktade kloak. När jag klev upp på bryggan och såg vad klockan såg på så kändes det bra. Mitt mål var att simma på 1:20 och jag prickade det precis.

Växlingen till cyklingen gick bra. Jag tog det ganska lugnt men försökte att inte slösa bort alltför mycket tid; av med våtdräkten, på med strumpor, skor, nummerlapp, glasögon, hjälm och iväg till cykeln. Växlingen tod totalt 4:01.

Cykling, 180.2 km, 5:25:58, placering 466
Vad härligt det var att hoppa på cykeln och börja trampa. Började direkt äta och dricka enligt plan, 1 Endurance bar och en flaska Electrolyt/IsoActive varje timme.  Jag hittade ett bra tramp och började omgående cykla om folk. Låg i "omkörning" över hela Ölandsbron och nästan hela vägen ned till Mörbylånga, kändes som att jag körde om 200 pers under första timmen. Jag började bli lite orolig att jag gick på för hårt men jag försökte hålla koll på pulsen och den var inte alls hög. Jag fortsatte att köra om i motvinden ned Degerhamn där vi svängde österut och fick lite sidvind. Fälten började nu "sätta" sig lite och det började bli lite glesare mellan cyklisterna. När vi sen svängde norrut på Ölands östra sida och fick vinden i ryggen så gick farten upp avsevärt. Hade nästan önskat att jag haft en tyngre växel att lägga i då det kändes som att jag satt och mys-cyklade i 40-45 km/h.
Efter några mil i den härliga medvinden så svängde vi västerut över Alvaret och det var som att cykla in i en vägg. Vinden var hård över de öppna ytorna och det fanns ingenstans att gömma sig. Jag tog det ganska lugnt för att inte trötta ut benen för mycket men upptäckte omgående att jag var oerhört stark i motvinden jämfört med de omkring mig och jag började plocka massa placeringar igen. Det var riktigt härligt när jag såg kyrktornet i Resmo och visste att det snart var dags för medvind igen. De sista milen norrut till Ölandsbron gick snabbt och det kändes bra att större delen av cyklingen var avklarad. Jag började dock känna lite smärta i höger knä vilket oroade mig lite. Jag trampade dock på över  bron och det var underbart att få svänga ned i rondellen i Kalmar och ladda upp med energi från publiken innan det var dags för fastlandsvarvet, 58 km.
Ut mot sista 58 km...
Nu började det kännas att man cyklat en stund och jag började längta lite till löpningen. Slingan på var ganska lättcyklat och vinden var svagare än på Öland. Jag började dock få alltmer ont i knät och efter att vi vänt och började cykla tillbaka mot Kalmar började det göra riktigt ont. Jag oroade mig för hur det skulle gå och löpa nu. Försökte cykla på en lättare växel för att minska belastningen på knät men det blev inte så mycket bättre. Det började göra riktigt ont och jag försökte att trampa mest med vänster men helt plötsligt så släppte smärtan helt. Precis som den gjorde under Sala förra året och under Vansbro, men då kom smärtan under löpningen.

Jag slog av lite på takten när jag kom in i Kalmar och cyklade lugnt in till växlingsområdet. Mitt mål var att cykla under 5:30 och det klarade jag så det var med en bra känsla och ganska fräscha ben som jag växlade till löpning. Växlingen gick bra, byte bara skor och satte på mig en solskärm vilket tog 2:32.
Dags för löpning
Löpning, 42.2 km, 3:37:28, placering 233
Jag kände mig pigg och fräsch när jag började springa och de första 2 km gick i 4 min/km-tempo. Löpningen fortsatte att kännas bra trots att farten gick ned något och jag passerade 10 km på drygt 47 min. Här möttes jag av Micke och Sixten och glatt hejade på och sa att det såg bra ut vilket gav en energiboost. Jag försökte att dricka lite vatten vid varje vätskestation och tog en gel ungefär var 30:e minut. När jag sen kom in till växlingsområdet stod syster Maria och hejade på. Nu började jag dock känna att benen började bli lite trötta men det otroliga publiktrycket genom Kalmar fram till målet gjorde att det kändes som att jag flög fram. Efter att jag passerat målet trodde jag att jag skulle få mitt första band men så var det inte riktigt. Det skulle springas fram och tillbaka längs ytterligare några kvarter vilket gjorde mig lite mentalt trött - borde ha studerat banan bättre innan start!
Bra känsla efter 10 km
Support-teamet
Tummen upp till syster Maria
Nu började benen bli allt stummare och jag började att gå igenom varje vätskestation och springa däremellan. Det började blir lite svårt att hålla koll på när jag skulle ta gel och så det blev lite huller-om-buller. Efter 22km så sa magen ifrån och det blev ett besök på en baja-maja. Magen lugnade sig och jag kunde fortsätta på samma sätt, springa mellan och gå igenom kontrollerna.
Slitsamt!
Jag försökte hålla koll på tiden för att se om jag skulle klara mitt mål, sub11. När jag gick ut på sista varvet så hade jag 1:50 på mig att ta mig runt men benen började bli ordentligt trötta. Publiken var fantastisk längs banan och alla hejade och pushade när de såg att jag var inne på sista varvet. När jag hade 4 km kvar så förstod jag att jag skulle klara mitt mål och kanske klara att gå under 10:30. Det fanns dock inte så mycket extra i benen för en tempoökning utan jag fortsatte i ungefär samma fart. När jag sen passerade växlingsområdet och såg klockan, 10:26, så försökte jag öka farten för att gå under 10:30.


Känslan var obeskrivlig när man fick springa in på den blåa mattan mot målet och jag spurtade så gott jag kunde. Gav speaker en "high-five" och klev över mållinjen på 10:30:14 - ett magiskt ögonblick! Jag är oerhört nöjd med mitt lopp och det känns bra att man, efter ett år av träning, klarade av att genomföra på det planerade sättet. Publiken runt om hela banan var fantastisk och hjälpte väldigt mycket när det var fysiskt och mentalt jobbigt.
You are an IRONMAN!
Mina favoritsupportrar

Min förhoppning är att skriva en sammanfattning av hela vår satsning det senaste året mot Kalmar IM under veckan. 

10 kommentarer:

  1. KUL och läsa din story! Grymt lopp du gör! Stark som tusan!Ännu en gång Stort grattis You are an Iroman! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lina, jag är riktigt nöjd med loppet. Kanske gör en sub10-satsning om något år...=). Är grymt imponerad av din tävling, ser fram emot att läsa del 3 av din racebersättelse

      Radera
  2. Helt fantastiskt och underbart att läsa. Ni är riktigt grymma! Vilken stor inspiration ni är!

    Stort grattis igen!

    Magnus & Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jenny & Magnus, kul att höra att vi inspirerar. Nästa år blir det kanske Tjörn HIM, då kan ni få inspirera oss med er härliga mat...=)

      Radera
  3. Ruskigt bra Jarnis! Vi följde er hela dagen och jag visste att du skulle palla löpningen bra. Kanon!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Freddan,
      Det var skönt att löpningen höll ihop, vi springer ju inte så mycket långpass och det var ju min första mara. Men nu kan jag ju även pricka av den distansen...=)

      Radera
  4. Ett stort grattis igen från mamma och pappa.
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Riktigt bra jobbat!
    Jäklar vad snabb du var på löpningen.

    Stort grattis.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jörgen. Jag är väldigt nöjd med löpningen. Vi springer inte så mycket långa pass så det var lite osäkert om hur jag skulle klara det - har hört många skräckhistorier. Är väldigt imponerad av ditt lopp, bra kört!

      Radera