torsdag 21 mars 2013

Tidiga morgnar, slem och 149 dagar kvar

Iselin är fortfarande tussig. Bättre idag och som det ser ut nu så är febern på väg bort, kors i taket! Hon fick febernedsättande av mig i går kväll och det borde gått ur kroppen så här dax så med lite flyt så blir det jobb och skola imorgon. Iselin har aldrig haft feber så här länge men nu verkar det som om hon är på bättringsvägen, idag tjatar hon över att hon vill leka med kompisar och det ser jag som ett gott tecken. Hon ska få hålla sig hemma i dag och det blir ingen skridskoskola i kväll men eftersom det är en kort dag i morgon (jag slutar 13) så hoppas jag att hon kan gå till skolan. Annars ska Oscar vara hemma och VABa. Vi har ett möte med banken inför lägenhetsköpet inbokat klockan 14 så det vore bra om han kunde jobba och gå och ta det mötet själv, så slipper jag och tjejerna åka in.

Igår när jag var hemma med båda barnen höll jag på att få ett" psykbryt".  Iselin sjuk, grät för minsta lilla (oftast den lilla terroristen som ställde till med något). Karin rev antingen ut absolut allt från kökslådor och skåp. Eller var som ett plåster på mig, ville bara bli buren och kramad på. Karin väger över 12 kg och att försöka att bära på henne samtidigt som man försöker att göra något annat (typ plocka upp allt hon rivit fram, eller försöka att tänka en tanke) gör det i stort sätt omöjligt, i alla fall för mig.  Ni kan ju tänker er känslan av att någon 12 kg tung med lite för långa naglar, slemmig och blöt av sali vill krypa in under ert skinn och stanna där. Precis så var det. Tänk att något så mysigt i bland kan vara så frustrerande.

Ställde jag ned Karin på golvet så storskrek hon, Iselin ropade från soffan att Karin skulle vara tyst och att det faktiskt var hon som var sjuk och henne jag skulle ta hand om. Att vara hemma med sjuka barn är ingen barnlek det ska gudarna veta. Stor eloge till alla som fixar det, själv blir jag helt galen. Man ska inte tro att man ska få något annat gjort och att inte ha ett diskberg på diskbänken, leksaker, mat och kladd överallt när respektive kommer hem ser jag som en omöjlighet. I alla fall nästan. Nå ja :) Oscar kom hem efter lunch och avlastade lite med Karin. Iselin somnade på soffan och därefter blev det lite lugnare.

Jag åkte in till stan efter middagen, veckohandlade, tränade och hade lite egen tid. Hade sedan tidigare en tid inbokad klockan 19.00 på ren och skär. Detta kan jag varmt rekommendera, dit kommer jag att gå fler gånger. Riktigt proffsig hudvård, härliga produkter och avkopplande miljö, lyx! Antagligen precis vad jag behövde efter gårdagens vab utmaningar.

När jag kom hem hade Oscar lagt sig tillsammans med Karin som fortfarande tjurade lite (antagligen förkyld och lite svårt att andas genom näsan när hon sov). Iselin låg i gästsängen, febrig och ville att någon skulle stryka henne med en våt handduk. Eftersom Karin helst ligger på mig och sover bytte jag och Oscar säng. Han fick lägga sig med Iselin i gästsängen och badda henne med fuktiga handdukar och jag fick lägga mig i vår säng med Karin på tvärs över mig. Typiskt liv för småbarnsföräldrar skulle jag tro.

Gårdagens träning blev för Oscar cykling till Fyrishov och simning. Han fick båda sina pass gjorda innan jobbet så han var nöjd med dagen. Jag cyklade korta intervaller cirka 50 minuter inne på trainen när Karin sov lunch och fick en kort CF wod på kvällen.  Eftersom de ännu inte publicerat veckans korta intervaller på CFE sidan hittade jag på egna. Jag körde 10 minuter uppvärmning och därefter 10 x 2min med 2 minuter vila. Cyklingen gick bra men jag kände fort att måndagens långa cykelintervaller och tisdagens löpning satt kvar i benen. Hade därför en misstanke om att CFE woden, innehållandes front squat,s skulle bli tung och det blev den. Målet var att på cirka 20 minuter bygga upp en tung 1:a, därefter vila ca 5 minuter innan dagens metcon; 4 varv av 1 minut amrap FS @ 75% 1 RM följt av 1 minut amrap ringrodd. Djupet vid de lättare FS gick riktigt bra. Jag kom upp till 50 kg och testade 55kg (pers) men tappade och ville då inte försöka igen eftersom jag kände att jag var sliten. Körde istället klart min metcon och strechade ordentligt.

Karin vaknade vid 4 men efter en flaska välling somnade hon äntligen om, denna gång liggandes över Oscar. Jag klev upp för att åka in och simma innan Oscar skulle åka till jobbet. Simningen gick sådär, det var helt fullt på Fyrishov. Tydligen har Uppsala simsällskap träningar torsdagsmorgon vilket innebär att de tar upp 3 hela banor. Jag fick därför trängas med en hel drös andra simmare i en bana. En av de andra simmarna sprattlar något helt galet när han simmar och på något sätt så får jag alltid kallsupar när vi möts i bassängen. Efter 800 meter ledsnade jag och klev upp. Nu blir det vila resten av dagen.

Idag är det 149 dagar kvar till Kalmar, helt galet att tänka på. Nu har halva tiden gått och mer än hälften av träningen borde vara avklarad. Kan man tänka så? inte vet jag men en sak vet jag att om allt går bra kommer jag att vara förjä***a nöjd om 150 dagar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar