tisdag 12 februari 2013

Engelbrektsloppet - the true story

Jajjamen då var det gjort, klassikern avklarad om man vill räkna Engelbrektsloppet istället för Öppet spår. Dock måste jag medge att det känns som fusk eftersom det är 3 mil kortare, måste antagligen komma mig igenom Öppetspår också. Söndagens lopp var sådär, för att vara helt ärlig så tycker jag inte att längdskidåkning är speciellt roligt. Det blir inte heller roligare om man börjar uppladdningen med magsjuka, fortsätter med lite för mycket jobb, bortrest man och två sovande barn i sängen. Dock är jag nöjd med min insats och kan se tillbaka på det och tycka att det i alla fall var sådär.

Jag och Anneli bestämde oss ganska sent för att köra detta lopp, mest som ett test innan Öppetspår men också för att få två chanser att klara klassikern. Det vore ju riktigt surt att gjort allt annat och sedan av någon anledning inte fixa Öppetspår... därav loppet. Jag har tidigare i år åkt 20 mil och är nu alltså uppe i 26. Rekommenderat innan Öppetspår/Vasaloppet är ca 50 mil. Det finns säkert de som tror att bara för att man kommer från Norrland, Östersund, så kan man och har man åkt mycket längdskidor. Detta vill jag  härmed dementera, så behöver det inte alls vara. Min tidigare erfarenhet av skidåkning är de enstaka km man var tvungen att släpa sig igenom på grundskolan. Därefter jag inte stått på ett par skidor fram till förra året då vi köpte mina nya inför Kortvasan. Förra året var det ganska lite snö här nere i Uppsala men eftersom vi spenderade en del tid i Östersund och var i fjällen en veckan på sportlovet och över påsken så fick jag ihop cirka 15 mil. Sammanlagt i år och förra året har jag alltså åkt 10 mil mindre än rekommendationen. Eftersom målet i stort är att överleva och förhoppningsvis komma in på strax under 9 timmar så hoppas jag att det räcker. Just detta lopp tror jag kommer att hänga lite på de yttre förhållandena  med väder och vind. Jag kommer antagligen att vara rätt så sur och grinig om det är plusgrader, regn och vind. Men men, tillbaka till söndagen..

Morgonen började (som vanligt) klockan 04.30 när Karin tyckte att det var dags att kliva upp. Jag hade som tur var plockat fram allt kvällen innan. Allt tar sin lilla stund på morgonen när man har två barn som också skall serveras. Barnvakten "Pia-mamman" kom strax innan klockan 06.00 och vi hade genom nogrann planering sett till att träffas ett par gånger dagarna innan för att vänja Karin, hon har nämligen inte träffat Petra så mycket den senaste tiden. Allt gick bra och när jag gick ut genom dörren satt tjejerna och ritade, Karin vinkade glatt och ville inte säga hejdå vid dörren. Hon var upptagen med pennorna.

Ursprungsplanen var att jag skulle hämta Anneli men då jag var hos Petra dagen innan upplyste hennes man mig om att jag hade lite luft i ett däck, pyspunka. Så vi valde att istället ta Annelis bil så vi inte skulle bli stående i Norberg med tomma däck efter 6 mil skidor. Jag åkte till Anneli, parkerade min bil och hoppade in i hennes.

Iväg mot Norberg begav vi oss.

Efter lite irrande på vägen kom vi fram i lagom tid. Vi fixade med nummer lappar, lade fram skidorna och satte oss i bilen, åt, fixade det sista med kläderna och kände att ångesten kom krypande. Starten gick och vi hamnade långt bak. Jag sade hej då till Anneli och såg henne inte mer förrens hon kom i mål. Starten var trång och de första km gick det bara att följa strömmen. Engelbrektsloppet är ett lopp med två olika distanser, 30 och 60 km, man åker två varv på en nästan exakt samma slinga och startar samtidigt, detta innebär att det är många fler åkare det första varvet än det andra. Jag hade blivit förvarnade att det skulle vara mycket upp- och nedförsbackar på loppet. Som vanligt lyssnar jag för lite på goda råd och var inte alls förberedd på detta ( i och för sig så vet jag inte om jag kunnat förbereda mig på annat sätt...) Backigt var det, tillslut blev det nästan komiskt, man såg en slinga av skidåkare som alla saxade upp backarna på rad. Långa backar var det också, kolla på kurvan från loppet så får ni se. Jag upplevde de första 17 km som jobbiga och tyckte inte alls att det var speciellt roligt eller njutfullt, dock var den sista milen på slingan mer lättåkt. Andra varvet visste jag att de första 20 km skulle "suga" men att den sista biten var lättare, då var det bara att hålla ihop. Det gjorde jag. I efterhand så kan jag se att jag håll ett förhållandevis jämt tempo och åkte "stabilt".

Här är pulskurvan från mitt lopp: Basic 10.02.2013 10:13

Lärdomar:

  1. Ladda aldrig med magsjuka, kände redan från början att jag inte riktigt hade krafter över.
  2. Kuperat lopp innebär kuperat lopp
  3. Ha inte med eget vätskebälte, tar alldeles för långtid att få av vantar etc. Jag krånglade med det de första två stoppen och blev om åkt av personer som jag sedan fick åka om så snart jag började åka igen, detta blir ryckigt och jobbigt i det långaloppet. De sista milen stannade jag och drack blåbärssoppa med vantar på och åkte vidare utan samma långa stopp, det var bättre.

Jag kom i mål på tiden cirka 05.23.53 placering 42 av cirka 200 startande i dam motionsklassen. Säger egentligen inte så mycket. Efter min målgång gick jag till bilen, lämnade skidorna, hämtade väskan och gick och duschade. Mötte Anneli vid hennes målgång och hon köpte en tröja sen åkte vi hem. Jag var hemma strax innan klockan 20.00 och då hade Oscar redan kommit hem och avlöst barnvakten, barnen sov och strax gjorde jag också det.

Barnen hade haft en toppendag med massa teckningar, besök i botaniska trädgården och ätit plättar hos farmor G. Iselin åt tydligen 30 plättar och fick lite ont i magen, gick dock snabbt över. Karin hade till och med gått och lagt sig och somnat på soffan, något som aldrig tidigare hänt. Hon hade haft endast ett vredes utbrott på hela dagen, då hon inte fick sitta på sin lilla röda plaststol på vardagsrumsbordet, något som hon tydligen hade tyckt var en god idé. Denna lilla stol släpar hon förövrigt dagligen runt på för att öka sina möjligheter att klåfingra på de saker hon in te själv når upp till.

Igår hade jag ordentligt ont i en axel, men det är mycket bättre idag, vila armen i morgon också så räknar jag med att kunna simma på torsdag morgon.

Något som skall bli underbart skönt när Öppetspår är avklarat är att det endast kommer att vara en sak träningsmässigt att fokusera på - IM, ingen mer skidåkning på en stund.  Jag skall även gå ned i tid på jobbet och på så sätt få lite mer tid tillsammans med tjejerna. Precis som Oscar skrev tidigare idag så kan det ibland vara svårt att få familjepusslet att gå ihop och detta kan medföra en del ohälsosam stress. I och med att jag inte var föräldraledig när Karin föddes och också har en massa föräldradagar kvar på Iselin så har jag nu möjlighet att gå ned i tid och ha de båda mindre på dagis och fritids. Om jag får igenom mitt nya schema hos min chef så kommer jag från och med 4/3 att jobba 60%, vara hemma varje onsdag, gå klockan 13.30 på torsdagar och 12.30 på fredagar. Jag har redan fått ok på att gå ned i tid och det kommer en vikarie nu på måndag, dock har han inte sagt något om mitt förslag på timfördelningen men jag vet inte riktigt vad han skall säga om den, huvudsaken är att jag gör det jag ska. Om jag inte ändrar mig skall jag ha detta schema åtminstone till nyårsskiftet 13/14. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag antagligen att vilja jobba lite mer i höst. Skall utöver detta vara hemma från 12/6 tom 1/9 då vi flyttar och inte har förskola i stan förens då. Så mig kommer det inte att gå någon nöd på. jag hoppas på en fin vår och varm/ solig sommar.

2 kommentarer:

  1. Bra jobbat på skidorna!! Placering 42 låter ju grymt bra!

    Skönt att gå ner lite i tid! Hoppas ditt förslag går igenom!

    SvaraRadera
  2. Grattis till En Svensk Klassiker!
    Tycker att du gjorde det riktigt bra med tanke på den uppladdningen. ;) Men förstår att det känns komplett efter Öppet Spår. Tusan va det ska gå fort då med tanke på att du redan fått testat 2/3 av sträckan och förhoppningsvis INTE laddar med magsjuka.
    kram

    SvaraRadera