onsdag 13 februari 2013

ABSTINENS!!!

Idag har det gått en vecka sedan jag kraschade med min cykel och jag börjar känna hur abstinensen att träna  kommer krypande. Jag har simmat ett pass och kört lite bål- och axelstabilitet på kvällarna framför tv:n men det är inte tillräckligt för att släcka träningssuget. När jag är hemma så får jag höra hur bra Lindas senaste träningspass gått och när jag är på jobbet så får jag höra hur tärningen går för alla mina kollegor som ska åka öppet spår. Jag hoppas att knät blir bra så snart som möjligt så jag kan börja träna igen. Det ena som jag saknar reda är att köra crossfit-pass på MCW och träffa alla härliga medlemmar där. Nästan så att jag funderar på att åka dit och hänga lite, köra lite lätt rehab och snacka strunt. Det andra jag saknar är känslan efter ett konditions-pass, helst ute. Det är oerhört skönt när man sprungit eller cyklat klart och känner hur kroppen njuter av att få slappna av efter pass. Jag kan inte riktigt simma så pass hårt att jag får den känslan efter ett simpass, då brukar jag mest känna lite huvudvärk av allt klor.

Linda sitter just nu och trampar dagens CFE-intervaller på trainern:

Repeat 5k, recover 3:00, until form/pace deteriorates

Då hon inte har någon cykeldator när hon sitter på trainern så kör hon på tid istället för sträcka, tror hon kör 10 min. Det har gått några veckor sedan de slutade med att ange antalet intervaller och jag är fortfarande inte helt övertygad om att det är bättre att låta varje individ känna efter hur många intervaller det blir. Det är svårt att ge sig iväg på ett träningspass utan att veta hur länge man ska vara ute. Jag brukar bestämma innan hur många intervaller jag ska köra. Det har även Linda även gjort idag, hon kör 3 intervaller. Med uppvärmning och nedvarvning så blir det nog närmare en timmes cykling.

Nu ska jag äta lite kvällmat och kolla på Sveriges Mästerkock till ljudet av trainern

2 kommentarer:

  1. Shit vad trist med knät som strular ännu! Förstår din abstinens! Du får se det som en vila som gör gott för kroppen och att du kommer komma tillbaka starkare än någonsin! Krya på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas att den ofrivilliga vilan ska föra med sig något got. Det är ändå skönt att det hände nu och inte i juni/juli, då hade det varit riktigt jobbigt.

      Radera