torsdag 28 februari 2013

~164 pass kvar...

Idag när jag åkte buss hem så funderade jag på tiden som är kvar innan Kalmar, delmålen på vägen och träningspassen som ska genomföras. Just nu så kör jag fortfarande bara simning men jag hoppas på att kunna börja träna fullt snart. Tiden rullar på i en väldig fart och jag kände mig lite stressad när jag satt och funderade på bussen. 

Nästa helg ska jag iväg på konferensresa med jobbet och efter det hoppas jag kunna börja träna. Då det mitten på mars, 5 månader kvar till Kalmar och av dessa så blir det förhoppningsvis 4.5 månad med full fart på träningen. Det blir i grova drag 18 veckor med träning, det låter inte så mycket. Om jag får in den träningsdos jag vill så har jag lite drygt 36, simpass, 36 löppass, 36 cykelpass och 54 crossfitpass. Det låter inte heller så mycket.

I tisdags när jag simmade så körde jag ett 800 m testlopp som kändes helt ok, om 36 pass ska jag kunna simma 3900 m med en högre snittfart och förhoppningsvis med en lägre belastning. Jag har varken sprungit eller cyklat sedan min cykelkrasch för tre veckor sedan. Om 36 löppass ska jag kunna springa 42 km efter att jag cyklat och simmat innan och mitt mål är en snittid under 5 min/km. Om 1.5 månad, 6 veckor, 12 löppass så ska jag springa Aros Marathon, det känns väldigt snart och det blir spännande att se hur det går. 

Totalt så har jag, grovt räknat, 164 träningspass med "Crossfit Endurance"-inriktning kvar fram till Kalmar + några testlopp. Tror ni det räcker?

Jag kommer att hålla en 6 veckors löpkurs på MCW crossfit för den som är intresserad. Du är välkommen oavsett om du är medlem eller ej. Här hittar du med info: http://mcwgruppen.se/crossfit/mcw-endurance-team

tisdag 26 februari 2013

Ironman Hawaii?


Den mest kända Ironman-tävlingen är utan tvekan den på Hawaii. Tävlingen som hålls där kallas för Ironman World Championship och för att ta sig dit så måste man kvala via något av de andra Ironman-tävlingarna världen över. För att kvala in via Kalmar behövs en topp tre placering för mig och en seger för Linda vilket är högst osannolikt. Det finns dock en annan möjlighet att få tag på en åtråvärd startplats i Kona, genom ett lotteri. Vinnarna presenteras den 15 April och nu håller vi tummarna för att i alla fall en av oss har bondröta och vinner en plats. Tror Iselin skulle bli alldeles överlycklig om hon fick spendera sitt höstlov på Hawaii. 

Efter helgens Öppet spår så fokuserar vi båda nu helt och hållet på Kalmar. Linda har i och för sig inte fokuserat så särskilt mycket på skidåkningen utan kört mest triathlonträning inför Öppet spår men nu behöver hon inte tänka på tävlingen längre. Vårt närmaste delmål på vägen mot Kalmar är Aros Marathon den 4:e maj. Jag börjar känna mig lite stressad inför loppet då jag fortfarande har ont i knät och det känns som att det är några veckor kvar innan jag kan springa helt smärtfritt. Min målsättning var att springa med en snitthastighet < 5 min/km men jag får se om jag omreviderar min målsättning efter knäskadan, beror på hur det känns när jag börjar springa igen.

Nu kör jag istället full fokus på simning och då framförallt simning med armarna. Jag har, som jag skrivit tidigare, simmat väldigt mycket med benen. Nu när jag inte kan köra benspark och simmar med dolme så får armarna ordentlig träning. En positiv effekt av min skada. Tror inte att jag kört så mycket arm-simning annars utan bara kört på som tidigare. Nu har jag fått ett ypperligt tillfälle att bli en stark "arm-simmare"

Körde ett kort simpass i morse som jag avslutade med ett 800m testlopp. Det tog strax över 17 min vilket jag tycker ändå är helt ok med tanke på att jag körde med dolme samt att det bara är 4 månader sedan min axeloperation. 


måndag 25 februari 2013

Öppet Spår

Nu är det klart, den "riktiga Klassikern" och sluttiden på äventyret blev om jag räknat rätt 22:26:58. Målsättningen var under 24 timmar så jag får väl säga att jag är nöjd. Helgen har varit fin men som alltid är det lite av ett vakuum tills startskottet går. Därefter är det bara att köra. Jag har som alltid svårt att motivera mig till att ta ut mig ordentligt och kom även igår i mål med krafter kvar. Min upplevelse av Öppet spår var bra, dock är längdskidåkning fortfarande ingen favorit. Kan tänka mig att göra det igen, kanske med Iselin om några år eller om svärmor vill hänga med. Tiden 07:17 är jag nöjd med, om jag vill förbättra den så måste jag antagligen ligga i och träna mer skidåkning. Eftersom jag tycker att det är lite halvtrist att åka runt runt i Storvreta och inte har möjlighet att åka till fjälls flera helger i månaden så avstår jag nog. Däremot ett lopp tillsammans med Iselin med fokus på blåbärssoppa och kaffe kan jag gott tänka mig om si så där 8-10 år.

Då till race storyn:

Klockan ringde 02.50 söndag morgon. Vi hade dagen innan kommit överens om att åka senast 04.00 från Orsa där vi hyrt boendet. Eftersom vi var sex personer som skulle äta frukost och dela på en toalett tänkte jag att det skulle vara bäst att vara uppe först, speciellt med tanke på den kopiösa mängd vatten och carboloader samtliga druckit dagarna innan. Jag har inga problem med att somna tidigt på kvällarna och hade lagt mig vid 20.00 lördag kväll och naturligtvis somnat genast. Så mig var det inte synd om, en fördel med att vara kvällstrött och småbarnsförälder.

Vi klev upp åt frukost som vår värdinna Margareta klivit upp och gjort i ordning till oss och gav oss iväg. Efter lite förvirring på vägen till start var vi framme vid Sälen 05.20. Vi parkerade, jag hämtade min nummer lapp och Oscar gick ned till starten och satte upp mina skidor. Eftersom vi var på plats så pass tidigt hamnade jag ganska långt fram i startleden, det var bra. Hamnar man långt bak så blir det stopp i första backen och dåliga spår. Något som min kollega Salvador fick uppleva. Victoria och gänget hamnade strax efter mig men kom även de iväg hyfsat bra. Jag måste säga att min start på Öppet spår nästan gick bättre än starten på Engelbrektsloppet där jag stod mycket längre bak.
15 min innan start
Starten gick och backen flöt på relativt bra. Väl uppe sägs det att det bara är att staka på men jag hade halvbra glid och fick jobba en hel del under stakningen och det tog en stund innan jag kom in i "mitt tempo". Efter en stund kom godaste Victoria och gled förbi och strax därefter även Jenny - båda glatt hejandes. Helt fantastiska tjejer de där. Victoria gled i mål 90 minuter bättre än förra året på en tid 06.37. Jenny gick i mål strax bakom på 06.43. Goda och glada var de också efter loppet, starka tjejer!
Spår av bästa kvalitét
Påväg från Risberg
Jag stannade vid varje depå och drack 3-4 muggar vatten, blåbärssoppa och energidryck. Vi hade plusgrader stora delar av loppet och jag hade alldeles för mycket kläder på mig. Svettades så mycket att jag trodde att jag skulle rinna bort. Hade tre färdigdelade barer i jackfickan och stoppade i mig lite till som tätt. Till skillnad från Engelbrektsloppet där jag inte hade energi alls hade jag fin energi under gårdagen. Jag tror på teorin om att "train low and race high", alltså att man under träning övar kroppen på att använda den energi som finns lagrad (fettet) och att man under tävling tillsätter kolhydrater som extra energin och power. Jag har egentligen inte testat så många olika saker men jag tycker bäst om Vitargos endurance bars, de andra mår jag nästan illa av. Smakar på inget sätt naturligt eller speciellt gott men fungerar att knapra på och ger en bra mättnads känsla. Tog ca en tugga var 5-7 km. De sista 19 km tog jag två geler som höll mig uppe hela vägen in i mål. Med mig i mål hade jag även ca 1/3 av de uppdelade barerna i en härlig gegga i fickan.


Vi hade lämnat in mina skidor på vallning och fick tillbaka dem på lördag kväll. Oscars gamla barndoms-/ och orienteringskompis Andreas vallade de för mig. P.g.a. väderet var det mycket svårvallat och det var inte bara jag som hade det (lite) bakhalt. Hörde ryktas i dag att de hade rekordmånga omvallningar under gårdagens lopp. Jag chansade på att vänta med att valla om till Oxberg eftersom jag inbillade mig att det var bara nedför mellan Evertsberg och Oxberg - det är det inte! Ett tips till er som ska åka nästa helg eller någon annan gång; om ni känner att ni har bakhalt, unna er de 2 minutrar det tar att lämna in skidorna och få dem vallat för att slita ut sig på uppförsbackar har man inget igen för. Jag tappade mycket tid i dessa uppförsbackar med dåligt fäste men kunde annars hålla ett hyfsat jämt tempo hela dagen. Glidet var det inget fel på och nedförsbackarna och stakningen gick över förväntan. Måste säga att jag hade förvånansvärt bra spår ända till Oxberg där värmen och plusgraderna gjorde dem sladdriga.

Oscar hade i förväg gissat på en tid mellan 07.30-08.00 timmar och när jag såg att jag hade chans på det var det bara att hålla i. Snittpulsen under dagen låg på 166 slag något som är lågt för att vara mig. Kruvan kommer här.

Efter mål var det bara att lämna in skidor, åka och duscha och sen möta upp övriga och sätta sig i bilen hem. Jag hade vid frukosten packat med lite fika och åt ett par mackor i bilen.

Kan lätt säga att jag nu längtar tillbaka till riktig mat utan socker och massa mjöl, magen mår sådär. När jag överdosserar socker som jag gjort de senaste dagarna får jag på riktigt ont i kroppen, nästan på det sätt som de beskriver fibromyalgi, jag blir alldeles öm i/på huden och det gör ont när någon nuddar mig. Blir precis likadan när jag är "nygravid", mycket märkligt. Oscar får alltså hålla sig långt undan. Nu skall jag rena kroppen får allt detta strunt jag stoppat i mig och hoppas vara på banan om några dagar. Snabbaste sättet skulle antagligen vara genom att fasta en dag eller två men det tror jag inte är speciellt bra för min återhämtning eller min infektionskänslighet så jag avstår nog. Däremot har jag idag hittat tillbaka till goda rutiner och hoppas att kroppen svarar snabbt på detta.

Idag mår jag bara bra, lite trött men inte ont eller träningsverk. Hade mycket mer ont efter Engelbreksloppet, speciellt i axeln. Kände mig lite sliten efter lunch, åkte hem vid 15.30 och hämtade tjejerna. Oscar kom hem vid 17 och sedan dess har vi lagat mat och ätit, röjt, tvättat och packat upp, lagt båda trollen, som för övrigt var helt färdiga. Skulle lätt kunnat tro att det var de som åkt skidor igår. Det har varit skrik och gråt sedan jag hämtade på förskolan och dagis. Iselin somnade vid 18.30 och Karin strax därefter, inte alltid lätt att var liten.

Nu ska vi äta lite kvällfika och sen blir det en tidig kväll.

Veckosammanfattning v. 7 - 8

De senaste två veckorna har blivit lite mellanveckor för både mig och Linda. Jag har, på grund av knäskada, bara kört simning och rehab/bål. Linda avslutade v. 6 med Engelbrektsloppet och var lite sliten efter det. Sen körde hon lite pass i slutet av v. 7 innan det var dags att börja ladda för öppet spår.


Oscar, 9 pass, 6:05
Simning, 5 pass, 3:45
Cykling, 1 pass, 0:40
Core, 3 pass, 1:40


Linda, 12 pass, 13:12
Löpning, 2 pass, 1:36
Simning, 2 pass 1:03
Cykling, 3 pass, 1:38
Crossfit, 4 pass, 2:19
Längdskidor, 1 pass, 7:17

Vi hoppas nu på att komma igång ordentligt med träningen igen de kommande veckorna men det finns en risk att Mars blir lite sönderryckt på grund av jobb- och semesterresor.

söndag 24 februari 2013

I fädernas spår mot Mora

Så har starten gått och de har gett sig iväg i fädernas spår mot Mora. Jag sitter i Mångsbodarna och väntar på att de ska komma hit. De allra snabbaste är nog här på en timme men Linda kommer nog efter två så jag har gott om tid att ta det lugny i bilen, äta lite frukost och läsa en bok.

Efter att vi sprungit runt lite i Mora kring lunch igår så åkte vi tillbaka tilö boendet lagom till herrarnas Skiathlon i VM. Vi kikade lite på det och pratade med de som vi bodde hos. Vi hade en hel del gemensamt, de hade ett barnbarn som tränade på crossfit Solid så de pratade gärna om det och de var båds väldigt medvetna om hur och vad de åt så vi pratade även en hel del om kost. Hon hafe gått en matlagningskurs i Sthlm som var lite paleo/raw food inspirerad och hade till Lindas lycka kokosolja att steka i istället för margarin.

Senare på eftermiddagen började det bli väldigt nervöst och tyst. Vallningen började diskuteras och några var väldigt oroliga om de vallat fel, prognosen hade ändrats lite under dagen. Vi satt och uppdaterade alla väderappar som finns för att ha stenkoll på vädret längs spåret ...

Det blev en tidig kväll då våra klockor ringde 03 i morse. Margareta, som vi hyrde boende hos, hade då redan klivit upp och gjort frukost åt oss...lyx! Vi lämnade boendet kring 04 och var framme vid starten 0530 och gick då direkt ut och placerade skidorna i spåret för att få en bra plats. Det började redan nu bli hetsigt och kring 06 så var det lite kaos i startfållan när allt fler strömmade in. Victoria, Jenny, Elisabet och Jonas hamnade lite bakom Linda men alla verkar ha kommit iväg bra.

Ni kan följa Linda i vadaloppets tracker på deras hemsida. Hon har startnummer 6027.



lördag 23 februari 2013

Tankar kring energiupplägget

Nu är vi på plats i Mora. Vi åkte upp strax efter lunch från Uppsala och hoppades på att komma fram till vårt boende i ganska god tid. Vi tänkte först åka in i Mora och lämna in skidorna för vallning hos Andreas Forneman, min gamla orienteringskamrat, som vallar för fullt på John Sport.  När det var 5 km kvar till Mora så tog det tvärstopp, bilkö!. Alla bilar som skulle till Mora söder- och norrifrån möttes i rondellen strax utanför Mora och detta, tillsammans med alla bilar som skulle lämna Mora efter kortvasan, gjorde att det blev stopp. Sista biten tog nästan 1.5 timme.

Vi hittade en parkering i Mora och efter att vi lämnade in skidorna så tänkte vi försöka få oss en liten matbit, det gick inge vidare alls. Det var kö ut på gatan från restaurangerna. Efter lite letande så ledsnade vi och bestämde för att åka mot boendet i hopp om att hitta något på vägen. Det var inte så lätt och tillslut så blev det en hamburgare för mig och Linda som hade surnat ihop åt inget alls.  Det är svårt att försöka hitta bra mat på vägen...

Efter en god natts sömn har vi nu ätit en riktigt god frukost i lugn och ro. De vi hyrt huset av hade dukat fram en frukost som får många hotells frukostbuffeér att blekna. Då vi är barnfria så passade vi på att sitta och äta riktigt länge. Tävlingsnerverna börjar komma krypande och det pratade mest om morgondagens tävling. Det var mycket funderingar kring upplägg och vad man ska äta längs spåret. Vid så långa tävlingar som vasaloppet så blir det man stoppar i sig under tävlingen allt viktigare. Vid kortare lopp kan man bara köra socker och klara sig men ju längre loppen blir desto viktigare blir det att stoppa i sig mineraler samt så blir fett en allt viktigare energikälla. Det finns en hel del olika bars med olika innehåll, vi brukar försöka köra med bars med så högt protein och fett innehåll som möjligt under längre tävlingar. Det finns dock väldigt få sådana på marknaden men det kommer nog allt fler framöver.
Det finns en del risker med att börja med fel tillskott vid fel tidpunkt. Socker är en oerhört bra och snabb energikälla när man tävlar men när man väl börjat tillföra denna snabba energi så måste man fortsätta. Det finns många exempel på folk som börjat dricka Coca-Cola för tidigt under ett marathon och sen inte fortsatt och därför kraschat helt. Jag och Linda brukar börjar med dessa snabba tillskott, till exempel Vitargos Gel, när det är drygt 1:30 kvar av tävlingen för att boosta och sen ta en gel var 30:e minut.

Nu ska vi kika på målgången på tjejvasan innan vi åker in till Mora för att fixa lite inför morgondagen och känna på stämningen.

Hoppas ni får en fin dag.

torsdag 21 februari 2013

Carboloading

Nu har den börjar... den stor uppladdningen. Kan upplysa er som inte testat att matlusten är icke existerande när man dricker socker till mellanmål. Smakar ok men oerhört sött tycker jag, "Snabb-Jenny" tycker urk... Magen blir uppsväld, man kissar 511 gånger per dag + några gånger på nätterna, men vad gör man inte. Har ingen aning om det verkligen fungerar men inför Vättern och Sala kolhydrats- och fettladdade jag och då kändes loppen ok energimässigt. Inför Engelbrektsloppen gjorde jag inte det och då hade jag ingen energi alls, kan iofs ha att göra med magsjukan veckan innan men den här gången ska jag ha både hängslen och livrem...
"socker-chock"
Hade tänkt att börja dagen med ett löppass till jobbet och hade därför klockan ställd på 04.30. Karin som då varit uppe och härjat hade inte riktigt somnat om men jag lyckades smita ut ur sovrummet väl uppe såg jag att det var ´-6 grader ute och den 17 km långa löpturen kändes föga lockande. Det och vetskapen om att 90 km skidåkning på söndag fick mig att återgå till sängen (gästsängen så jag inte störde övriga familjen...) dock fick jag inte somna om för 15 minuter senare kom Oscar och Karin upp och då var det bara att börja dagen.
"Morgon mys..."
Eftersom både jag och Oscar var hemma i morse så åt hela familjen frukost tillsammans. Tjejerna som nu mer har en varsin "tripp trapp stol" ( blocketfynd, 200 pix ;P ) satt på varsin sida bordet. Som alltid när man är två på morgonen så tar saker och ting dubbelt så lång tid, konstigt men sant. Vi lämnade barnen och jag skjutsade Oscar till jobbet. Det var min tur att hämta och laga middag och när jag kom till dagis så berättade fröken att Karin varit jättedålig i magen och att de bytt 4 blöjor på henne under dagen. Fröken berättade också att Karin varit sur och grinig och att det går magsjuka igen... Grr, jag hoppas verkligen inte att det är magsjuka på gång igen. Har en egen teori som jag tänker välja att tro på istället... Karin hade feber i början av veckan och har de senaste nätterna sovit dåligt... jag tror att det är nya tänder på G. Mycket bättre än magsjuka enligt mig. Hoppas hoppas.
Karin luggar Iselin... 
Karin provsitter "nya" vagnen.
Faster Fia kom precis från Gävle, hon ska passa barnen i helgen medan vi är i Sälen/Mora och åker skidor. Sist Fia var här för "inskolning" av Karin så fick hon med sig magsjuka hem. Detta var två veckor sedan så jag hoppas verkligen att det inte är det denna gång också. Förutom att det är trist att ha magsjuka så kostar det också massa pengar med både egna karens och sjukdagar och vab. Speciellt om man ska vabba 5-6 dagar varje månad. Inte att rekommendera. Just nu har Oscar och Fia en Karin kurs, tror att det är värst för Oscar. Tror nog att Fia fixar detta :)

onsdag 20 februari 2013

Är snart "en i gubbgänget"

Dagen började med i en alldeles egen 50-metersbana på Fyrishov. Vanligen brukar det vara en hel del folk i bassängen men idag var det riktigt lugnt. Efter att vi simmat där i några veckor nu så börjar man känna igen en hel del folk och många börjar heja och fråga hur det går, framförallt det gång med äldre herrar som simmar varje morgon. Framåt sommaren så kommer man nog vara riktig "tjenis" med det där gänget.

Simningen gick ganska bra idag. Jag provade att köra lite sammansatt crawl men det kändes lite i knät så jag körde hela passet med dolme. Efter lite uppvärmning så blev det ett par längder med olika teknikövningar och sen ett Crossfit Endurance pass från förra veckan, 3 x (50, 100, 200). 50m intervallerna gick riktigt bra och jag orkade trycka på hela vägen. På de längre intervallerna så tappade jag farter efterdrygt 75 m och kände mig som om jag nästan stod still i slutet av 200 intervallen. Måste bli bättre på att hitta rätt tempo när jag simmar. Det kommer förhoppningsvis med tiden.

Linda körde dagens Crossfit Endurance pass på lunchen:

STRENGTH:
ME: Pull Up

CFE STRENGTH & CONDITIONING WOD:
For Time:
50 - Box Jumps (24")
40 - Pull Ups
30 - Push Ups
20 - GHD Sit Ups
10 - Burpees

Hon körde passet tillsammans med Sanna och fick stryk i båda delarna. Linda körde pull-ups med 12 kg vikt och Sanna med 22 kg. Sanna gjorde klart WOD:en på 8:32 och Linda på 8:55. 

I kväll har vi varit och storhandlat inför kommande helg och vecka. Min lillasyster Sofia ska passa tjejerna medan vi är i Mora/Sälen så vi har fyllt upp skafferiet med allt man kan behöva för att hålla tjejerna nöjda. Sen passade vi även på att handla inför nästa vecka då vi sannolikt kommer hem ganska sent efter Öppet spår på söndag. 

Appropå helgen, vi har platser kvar i bilen upp till Mora på fredag eftermiddag om någon har lust att åka med. Vi har även plats kvar hem från Mora på söndag.

tisdag 19 februari 2013

Nätshopping och "pre-race"-humör

Två vabbdagar denna vecka. Karin fick vaccin förra veckan och de sa att det kunde komma reaktioner i upp till 10 dagar efteråt. Om det är det eller om det bara är vanlig förkylningsfeber vet jag  inte. Hon har fått Alvedon på kvällarna då febern gått upp, varit feberfri på förmiddagen för att sedan få feber igen på eftermiddagen och kvällen. Inte speciellt hög feber bara strax över 38 grader med tillräckligt för att inte vara nöjd och vilja bli buren hela tiden. Idag har hon dock varit bättre så om det inte händer något speciellt så blir det dagis imorgon. Iselin har också varit hemma idag. Igår när vi fick bråttom till skolan och småsprang med Karin i vagnen kom jag på att det kanske var sportlov, jag ringde en klasskompis mamma och naturligtvis var det det, sportlov! jag hade helt missad detta...

Iselin fick själv välja om hon ville gå till fritids eller om hon ville stanna hemma. Hon valde fritids, roligare att leka med kompisar än att vara hemma med oss. Idag vill hon vara hemma. Så det har hon varit. Iselin har varit ute och lekt hela dagen och jag och Karin har läst "pottboken" 711 gånger. Jag gjorde även ett försök att gå ut en liten stund men eftersom Karin är rädd för att få snö på sina skor och inte alls vill ha mössa och vantar på sig så gick vi in efter ca 10 minuter.

När Karin sov lunch passade jag på att kolla på blocket och fyndade en tripp-trapp stol för 200 som skall hämtas imorgon. Iselin har en stol och nu när Karin själv kommer upp i den så sitter de ofta tillsammans på en stol och äter (Karin vägrar att sitta i sin egen "bebis-stol), "sam-sittandet" leder ofta till att en av dem (läs Karin) ramlar i golvet eller att den andra (Iselin) måste flytta på sig eftersom det blir för trångt. Detta hoppas vi nu ska få sitt slut om vi får två tripp-trapp stolar istället för en. Blocket är förövrigt en god idé enligt mig. Både bra för miljön och plånboken om alla inte hela tiden köper nytt.
Just nu är jag på jakt efter kläder till Karin i storlek 92, hon växer snabbare än jag hinner med. Skulle även behöva en liten sittvagn typ brio sitty eller någon annan sulkyvagn som är lätt att resa med, gärna begagnad och skick spelar ingen roll så länge den håller ihop under vår Disneylandsresa. Den vagn vi har hemma är lite vinglig och jag tror inte att den fixar flygresan.

Jag började dagen med att simma. Usch vad trist det var idag. Jag är alltid så här när det börjar att närma sig lopp, totalt omotiverad och grinig. Sen släpper det alltid så snart loppet är avklarat och jag har något nytt mål längre fram. Varför jag fungerar så här vet jag inte men inför både Sala och Lidingö var jag precis likadan, sur och grinig tills loppet är avklarat. Så nu går jag mest runt hemma och muttrar.

Imorgon är det tillbaka på jobbet som gäller och snart skall det laddas inför öppetspår. Som det ser ut så får vi fint väder. :)

måndag 18 februari 2013

Sockerorgie

Idag har jag varit på kurs i Stockholm och jag är alldeles chockad över företagets fika-kultur. På inbjudan stod det att dagen började med registrering och fika innan vi satte igång. Fikat som erbjöds var franska, skorpor, marmelad och ost. Det är kanske inte så farligt men det var bara början. Jag åt några skivor ost och två ägg som jag hade med mig själv. Efter fikat gick vi in och satte oss "klassrummet". Där fanns en plats för varje deltagare med en dator, kursmaterial och ett glas fullt av godisklubbor!. Läraren hade även ett glas på sin kateder med klubbor och han stoppade ganska snabbt en klubba i munnen. Han åt säkert 20 klubbor under dagen....
Mmmmm, klubbor
Innan lunch så var det en kort kafferast och då hade de, förutom det som erbjöds tidigare, även dukat fram en stor skål men lösviktsgodis - sockertåget gick vidare. Vi käkade lunch på en vanlig restaurang så jag fick mig lite schyst husmanskost till lunch, sjömansbiff. Efter maten så ville läraren att vi skulle gå tillbaka till kurslokalerna och dricka kaffe, var det klubborna och godisskålen som lockade? När vi kom dit så fanns nu även en uppskuren vetelängd som gick åt snabbare än kvickt. 

Kursen fortsatte och strax innan tre så var det en ny rast och gissa sockerfrossan fortsatte. Nu var det kanelbullar som kompletterade lösviktsgodiset och klubborna. Det är klart man kan frossa i socker någon gång ibland om man vill men jag tycker synd om de som jobbar där som bara hur socker eller socker att välja mellan. Alla vet hur svårt det är när man väl tar första "sockerbiten" - man fortsätter att stoppa i sig socker för att hålla uppe blodsockret...

Det var med lycka som jag kom hem till ett dukat bord men mat. Imorgon ska jag se till att ta med mig ordentligt med mellanmål. Det är inga problem att avstå socker när man inte är hungrig men när magen börjar kurra och det är en timme kvar till lunch så är det väldigt lockande att ta en ordentligt bit vetelängd.

Innan jag åkte på kurs i morse så var jag förbi Fyrishov för ett simpass. Jag har tänkt att köra extra mycket simning nu när jag inte kan springa. Simpasset gick sådär, inte lika bra som sist. Detta berodde nog lite på att jag fortfarande är lite trött i axlarna efter lördagens simpass samt att nattens sömn inte var särskilt bra. Vi anade att Karin hade lite feber på gång när vi kom hem från Leos Lekland igår och vi hade rätt. Hon har varit väldigt orolig inatt så både jag och Linda har varit vakna om-vart-annat.  Linda har varit hemma med henna idag och hon har varit på bra humör. Hon hade inte någon feber på förmiddagen men den kom tillbaka på eftermiddagen. Nu på kvällen så fick hon en alvedon innan hon skulle lägga sig och då piggnade hon till och härjade en stund innan hon somnade. 

Linda har tränat på ordentligt idag. Först körde hon ett kort cykelpass medan Karin sov lunch sen så körde hon ett litet duathlon nu på kvällen. Först sprang hon lite korta 400- och 200-meters intervaller och sen hoppade hon direkt på trainern när hon kom in och körde 5 x 1:00 med 1:30 vila. 

söndag 17 februari 2013

Familjetid

Idag hade egentligen Linda tänkt att köra ett sim- och ett crossfitpass men hon kände sig redan igår lite osugen på att träna. Tror det är nerverna inför Öppet spår som börjar visa sig. Då hon har ett 90 km skidpass i slutet av nästa vecka så tycker inte jag att hon behöver ha dåligt samvete för de överhoppade träningspassen och nu fick en riktigt lugn och skön dag tillsammans hela familjen istället.

Efter frukost så gjorde vi oss i ordning för att gå ut och åka lite skidor tillsammans. Iselin fick ett par skidor i julklapp och hon hade ännu inte använt dem men nu fick hon testa. Hon åkte en hel del skidor förra året men då med "barn-skidor" men vajerbindning som man har sina vanliga skor i. Nu har hon fått ett par skidor och pjäxor som är mer lika våra löparskidor. Vår tanke var att åka ett spår på elljusspåret men Karin i bärstolen men Karin tyckte inte att det var så skoj. Efter några hundra meter så ledsnade hon totalt så Linda åkte ifrån oss och tillbaka till skogsvallen. Jag och Iselin hade det riktigt skönt i skidpåret. Hon åkte på riktigt bra och tyckte det var riktigt skoj, framförallt i nedförsbackarna.
Iselin njuter av den friska luften och Karin tjurar i bärstolen


Efter skidturen gick vi hem och åt lite lunch. Karin somnade i vagnen på vägen från skidspåren och sov i två timmar så vi han med en liten tupplur i soffan efter lunchen. Efter att Karin vaknat så gjorde vi oss i ordning för att åka till Leos lekland och barnkalas. Det var Iselins gamla förskolekompisar Ruben och Fredrik som hade ett gemensamt kalas på barnens (och bacillernas) favoritplats. Barnen började med tårta och paketöppning i "Star Wars"-rummet och sen var det fri lek. Karin villa också vara med och leka så jag och Linda turades om att gå runt med henne och åka lite rutchkana. Klockan var drygt 18 när vi åkte därifrån och barnen somnade snabbt i bilen och kommer förhoppningsvis att sova riktigt gott inatt. På vägen hem svängde vi förbi konsum för att hämta ut några paket som kommit med posten. Det var dels ett paket från momma Beryl och moffa Nisse men ett fint alla-hjärtansdagskort och två små fina gosedjur till tjejerna. Det andra paketet var från Chainreactin innehållande diverse bra och ha grejer på vägen mot Kalmar samt två par löparskor. Jag köpte ett par Asics DS Trainer till oss båda. Linda fick sina i "klassiker-present" ...(en ursäkt att få köpa ett par skor till mig själv?)

Tårtätning i "Star Wars"-rummet
Karin gillade bollbadet mer än bärstolen
Våra nya löparskor
Jag köpte ett par nya löparskor under förra sommaren som jag inte riktigt kommer överens med. Det är ett par Adidas Aegis med ett lite lägre toe-to-heel drop än traditionella skor. De är väldigt lätta och känns snabba och fungerar väldigt bra på snabba intervallpass eller när det ska köras race. Men på längre pass så får jag lite känning i hälsenan vilket man ska vara observant på. Så därför köpte jag ett par "traditionella" skor att växla med när jag kör längre pass. Nu kommer vi inte att springa så många långpass som många andra gör men det kommer ändå bli några. Jag har planerat att få in 3 st >25km pass innan Aros Marathon i maj. Då kommer de nya skorna till användning. När jag kör de korta intervallerna i Crossfit Endurance programmeringen kör jag nog i race skorna och sen kommer jag nog att växla på de långa intervallerna beroende på hur det känns.

lördag 16 februari 2013

"Peak Your Performance"-light

Efter förra helgens kurs så lovade jag och Kristian att vi skulle köra en genomgång på det vi lärde oss hemma på MCW. Ola annonserade ut en liten workshop under veckan och idag körde vi en "Peak Your Performance"-light. Vi började med att köra ett kort teori-block där vi gick igenom godbitarna från Kallurs löpskolning och Björlings föreläsning om vila. Det var omtyckt av deltagarna på dagens workshop och det blev en hel del frågor och funderingar, framför allt angående vilan.

Efter det så körde vi tyngdlyftningsdelen. Vi började med den uppvärmning som Bergström gjorde vilket var riktigt bra men smärtsam för de som är osmidiga. När alla var varma så gick vi vidare och började gå igenom Bergströms ryck-teknik. Vi har försökt hjälpa en hel del tidigare med ryck-tekniken men nu hade vi en bra metod att följa för att förklara lyftet. För de som ryckt tidigare så var det lite nya saker att tänka på och de några av de som aldrig ryckt tidigare fick en bra introduktion. Ryck-delen tog väldigt mycket längre tid än vi tänkt och vi fick nästan tvinga alla att sluta rycka för att gå vidare med stöt.
Uppvärmning i "botten" kan vara smärtsamt
"Fågelskrämman", viktig del i ryck
Nu när alla var varma så gick vi direkt vidare till tekniken. Kristian visade och berättade om alla nyckelmoment. De fick börja testa på lite lättare vikter och vi gick runt och kikade. Några gick snabbt upp på tyngre vikter medan några av de som inte testat på stöt  tidigare körde men teknikstång eller pinne.

Innan vi avslutade så gick vi snabbt igenom de tips vi fick på benböj och marklyft. Det handlade om stångplacering vid böj och sumo-, halvsumo eller vanlig stil i marklyft. Några av deltagarna var kvar och testade lite efter att vi avslutat. Jag fick ett meddelande från en av dem som satt personligt rekord direkt i marklyft med sumostilen.

Efter vår lilla kurs så åkte jag hem till Storvreta och strax efter att jag kom hem så kom familjen Leijon som vi bjudit hem på middag. Linda hade, efter ett besök på Kvantum på morgonen, förberett en riktigt gott köttgryta med tillbehör, en rödvinbärs paj och tillsammans med Iselin hade de även gjort kärlekmuffins - vilka tjejer jag har!. Efter middagen så satt vi och surrade en bra stund innan de åka hem, riktigt trevligt.
Mästerbagaren och mästerverket
Innan jag kom till MCW i morse så han jag med att stilla min träningsabstinens i simbassängen. Det gick riktigt bra idag. Då jag ska ta det lugnt med knät så simmade jag bara med dolme och det blev totalt 1900m. Känner mig mör i axlarna och ryggen nu men det känns skönt att simningen går framåt. Efter simningen så gick jag förbi ortopedakuten på vägen till MCW där jag fått en tid inbokat för återbesök angående knät. Jag trodde att det skulle göras lite nya tester och en röntgen men läkaren ville bara visa mig röntgenbilderna från förra gången och småprata lite om knät och min träning. Det krävs inga ingrepp utan det kommer att läka av sig själv på några veckor, vilket känns bra.
Mitt högra knä och den lilla sprickan...

torsdag 14 februari 2013

Sovmorgon, kondomer och alla hjärtansdag.

Hur många är det som hört den "nya" radioreklamen om kondomer?
Ni vet den där man kan beställa på Internet istället för att ha en kassörska som undrar vilken storlek man vill ha. Iselin 6 år har i alla fall hört den.  Här om dagen när vi satt i bilen på väg hem från Gränby kom det en liten fundering från baksätet.

- Mamma, när ska vi köpa kondomer.
- Nja jag tror inte att vi behöver några kondomer...
- Nehe... du mamma vad är egentligen en kondom...

Pedagogisk (hmmf) som jag är så tänkte jag att det var lika bra att försöka att förklara det helt på ett lite snyggt sätt, så jag började... När vi väntade Karin så hade vi en del samtal om "pappa-frön" och "mamma-ägg" jag fortsatte nu denna diskussion något i stil med att man kan ha en ballong på snoppen som fångar upp pappa-fröna så att det inte blir några fler bebisar. Iselin lyssnade noga och funderade en stund.

- Ne, mamma, vi behöver nog inga kondomer... vi kan ju ta fler bebisar istället.

Här om dagen när jag kom hem så frågade Oscar vad jag och Iselin egentligen hade pratat om. Hon hade nämligen stolt berättat för honom hur det gick till.

Tjejer blev mammor och killar blev pappor men om man inte vill ha bebisar kan man använda en kondom som fångar upp "pappa-fröna" för då blir det inga bebisar. 

Jajjamen så är det, jag har en duktig 6-åring.

Dagen började med att Karin helt oväntat gav oss sovmorgon. Vi var uppe vid 4 och bytte en blöja, men sen somnade tydligen om. Jag hade tänkt att kliva upp klockan 5 för att åka och simma, ställt klockan trodde jag också att jag hade... När vi vaknade klockan 0550 (bussen går 0549) insåg jag att jag missat morgons simträningen. Istället åt jag frukost tillsammans med familjen åkte med Oscar och lämnade Iselin på fritids och åkte till polisstationen för att fixa ett pass till Karin.  Iselin har sedan hon var lite och blev prinsess-tokig drömt om att åka till Dinseyland, Paris. Eftersom jag har studerat fram till förra året har vi inte haft möjlighet/råd, men nu när vi båda jobbar har det har vi äntligen det. Eftersom det är årets enda semester och stor del av allt annat kretsar kring IM och flytt så har vi tänkt att gå "Disney-all in". Vi ska bo på Disneyhotell med gångavstånd till parken, ska åka karuseller, äta frukost med prinsessor och bada inte göra något annat i fyra dagar, skär torsdag till annandag påsk. Gissa om Iselin längtar. Därav pass till Karin-Knas. Karin var duktig och pass-fixandet var över på 2 minuter. Därefter körde Oscar mig till jobbet, lämnade mig och åkte tillbaka till Storvreta för att ta Karin på 18 månaderskontrollen. Karin fick godkänt. Hon är 3 cm längre (83) och ett kilo tyngre (12.2) än Iselin var vid samma ålder. "Tjock Karin"

Som ni säkert inte heller missat så är det alla hjärtans dag idag. Detta är för Iselin en oerhört viktig dag. Hon har tur som har så många som bryr sig om henne och inte mindre än två paket kom med posten. Ett från "Pia-mamman" med familj och ett från Momma. Paketet från Momma har vi ännu inte hämtat men det får vi göra imorgon. Oscar hade också köpt roser till henne. Jag har lovat att vi ska baka kärleksmuffins på lördag och bjuda Ester. Så Kristian eller Anna, om ni läser detta så är ni välkomna på kaffe i helgen.




Jag fick också ett kort


Iselin hade dagen till ära också klätt sig riktigt snyggt. En härlig blandning så att säga.
Tack Lisa och Astrid för kjolen

Jag missade simningen i morse men har ändå fått in två pass idag. Ett kort lunchpass som gick riktigt bra och löpning medan Iselin hade skridskoskola. Lunchpasset blev 45 min inkl löpningen till och från MCW. WOD:en var
4 rundor på tid av 
10 pullups
20 smala armhävningar i ringar
30 air squats. 
Detta tog 9 minuter. Pull-upsen kändes riktigt bra idag, klarade 3 x 10 obrutna kippade + 7+3 på sista varvet, idag gick det plättlätt Jag kan ibland få ont i en axel när jag slarvar med stretschen av lats och teres major inför pullups men idag körde jag en ordentlig uppvärmning och uppmjukning och då gick det fint.

Löpningen var 
3 x (400, 200,100 meter ) vila 1/1

inledde med 15 min löpskolning, älskar verkligen dessa pass, tiden går fort och det är roligt hela tiden.

onsdag 13 februari 2013

ABSTINENS!!!

Idag har det gått en vecka sedan jag kraschade med min cykel och jag börjar känna hur abstinensen att träna  kommer krypande. Jag har simmat ett pass och kört lite bål- och axelstabilitet på kvällarna framför tv:n men det är inte tillräckligt för att släcka träningssuget. När jag är hemma så får jag höra hur bra Lindas senaste träningspass gått och när jag är på jobbet så får jag höra hur tärningen går för alla mina kollegor som ska åka öppet spår. Jag hoppas att knät blir bra så snart som möjligt så jag kan börja träna igen. Det ena som jag saknar reda är att köra crossfit-pass på MCW och träffa alla härliga medlemmar där. Nästan så att jag funderar på att åka dit och hänga lite, köra lite lätt rehab och snacka strunt. Det andra jag saknar är känslan efter ett konditions-pass, helst ute. Det är oerhört skönt när man sprungit eller cyklat klart och känner hur kroppen njuter av att få slappna av efter pass. Jag kan inte riktigt simma så pass hårt att jag får den känslan efter ett simpass, då brukar jag mest känna lite huvudvärk av allt klor.

Linda sitter just nu och trampar dagens CFE-intervaller på trainern:

Repeat 5k, recover 3:00, until form/pace deteriorates

Då hon inte har någon cykeldator när hon sitter på trainern så kör hon på tid istället för sträcka, tror hon kör 10 min. Det har gått några veckor sedan de slutade med att ange antalet intervaller och jag är fortfarande inte helt övertygad om att det är bättre att låta varje individ känna efter hur många intervaller det blir. Det är svårt att ge sig iväg på ett träningspass utan att veta hur länge man ska vara ute. Jag brukar bestämma innan hur många intervaller jag ska köra. Det har även Linda även gjort idag, hon kör 3 intervaller. Med uppvärmning och nedvarvning så blir det nog närmare en timmes cykling.

Nu ska jag äta lite kvällmat och kolla på Sveriges Mästerkock till ljudet av trainern

tisdag 12 februari 2013

Engelbrektsloppet - the true story

Jajjamen då var det gjort, klassikern avklarad om man vill räkna Engelbrektsloppet istället för Öppet spår. Dock måste jag medge att det känns som fusk eftersom det är 3 mil kortare, måste antagligen komma mig igenom Öppetspår också. Söndagens lopp var sådär, för att vara helt ärlig så tycker jag inte att längdskidåkning är speciellt roligt. Det blir inte heller roligare om man börjar uppladdningen med magsjuka, fortsätter med lite för mycket jobb, bortrest man och två sovande barn i sängen. Dock är jag nöjd med min insats och kan se tillbaka på det och tycka att det i alla fall var sådär.

Jag och Anneli bestämde oss ganska sent för att köra detta lopp, mest som ett test innan Öppetspår men också för att få två chanser att klara klassikern. Det vore ju riktigt surt att gjort allt annat och sedan av någon anledning inte fixa Öppetspår... därav loppet. Jag har tidigare i år åkt 20 mil och är nu alltså uppe i 26. Rekommenderat innan Öppetspår/Vasaloppet är ca 50 mil. Det finns säkert de som tror att bara för att man kommer från Norrland, Östersund, så kan man och har man åkt mycket längdskidor. Detta vill jag  härmed dementera, så behöver det inte alls vara. Min tidigare erfarenhet av skidåkning är de enstaka km man var tvungen att släpa sig igenom på grundskolan. Därefter jag inte stått på ett par skidor fram till förra året då vi köpte mina nya inför Kortvasan. Förra året var det ganska lite snö här nere i Uppsala men eftersom vi spenderade en del tid i Östersund och var i fjällen en veckan på sportlovet och över påsken så fick jag ihop cirka 15 mil. Sammanlagt i år och förra året har jag alltså åkt 10 mil mindre än rekommendationen. Eftersom målet i stort är att överleva och förhoppningsvis komma in på strax under 9 timmar så hoppas jag att det räcker. Just detta lopp tror jag kommer att hänga lite på de yttre förhållandena  med väder och vind. Jag kommer antagligen att vara rätt så sur och grinig om det är plusgrader, regn och vind. Men men, tillbaka till söndagen..

Morgonen började (som vanligt) klockan 04.30 när Karin tyckte att det var dags att kliva upp. Jag hade som tur var plockat fram allt kvällen innan. Allt tar sin lilla stund på morgonen när man har två barn som också skall serveras. Barnvakten "Pia-mamman" kom strax innan klockan 06.00 och vi hade genom nogrann planering sett till att träffas ett par gånger dagarna innan för att vänja Karin, hon har nämligen inte träffat Petra så mycket den senaste tiden. Allt gick bra och när jag gick ut genom dörren satt tjejerna och ritade, Karin vinkade glatt och ville inte säga hejdå vid dörren. Hon var upptagen med pennorna.

Ursprungsplanen var att jag skulle hämta Anneli men då jag var hos Petra dagen innan upplyste hennes man mig om att jag hade lite luft i ett däck, pyspunka. Så vi valde att istället ta Annelis bil så vi inte skulle bli stående i Norberg med tomma däck efter 6 mil skidor. Jag åkte till Anneli, parkerade min bil och hoppade in i hennes.

Iväg mot Norberg begav vi oss.

Efter lite irrande på vägen kom vi fram i lagom tid. Vi fixade med nummer lappar, lade fram skidorna och satte oss i bilen, åt, fixade det sista med kläderna och kände att ångesten kom krypande. Starten gick och vi hamnade långt bak. Jag sade hej då till Anneli och såg henne inte mer förrens hon kom i mål. Starten var trång och de första km gick det bara att följa strömmen. Engelbrektsloppet är ett lopp med två olika distanser, 30 och 60 km, man åker två varv på en nästan exakt samma slinga och startar samtidigt, detta innebär att det är många fler åkare det första varvet än det andra. Jag hade blivit förvarnade att det skulle vara mycket upp- och nedförsbackar på loppet. Som vanligt lyssnar jag för lite på goda råd och var inte alls förberedd på detta ( i och för sig så vet jag inte om jag kunnat förbereda mig på annat sätt...) Backigt var det, tillslut blev det nästan komiskt, man såg en slinga av skidåkare som alla saxade upp backarna på rad. Långa backar var det också, kolla på kurvan från loppet så får ni se. Jag upplevde de första 17 km som jobbiga och tyckte inte alls att det var speciellt roligt eller njutfullt, dock var den sista milen på slingan mer lättåkt. Andra varvet visste jag att de första 20 km skulle "suga" men att den sista biten var lättare, då var det bara att hålla ihop. Det gjorde jag. I efterhand så kan jag se att jag håll ett förhållandevis jämt tempo och åkte "stabilt".

Här är pulskurvan från mitt lopp: Basic 10.02.2013 10:13

Lärdomar:

  1. Ladda aldrig med magsjuka, kände redan från början att jag inte riktigt hade krafter över.
  2. Kuperat lopp innebär kuperat lopp
  3. Ha inte med eget vätskebälte, tar alldeles för långtid att få av vantar etc. Jag krånglade med det de första två stoppen och blev om åkt av personer som jag sedan fick åka om så snart jag började åka igen, detta blir ryckigt och jobbigt i det långaloppet. De sista milen stannade jag och drack blåbärssoppa med vantar på och åkte vidare utan samma långa stopp, det var bättre.

Jag kom i mål på tiden cirka 05.23.53 placering 42 av cirka 200 startande i dam motionsklassen. Säger egentligen inte så mycket. Efter min målgång gick jag till bilen, lämnade skidorna, hämtade väskan och gick och duschade. Mötte Anneli vid hennes målgång och hon köpte en tröja sen åkte vi hem. Jag var hemma strax innan klockan 20.00 och då hade Oscar redan kommit hem och avlöst barnvakten, barnen sov och strax gjorde jag också det.

Barnen hade haft en toppendag med massa teckningar, besök i botaniska trädgården och ätit plättar hos farmor G. Iselin åt tydligen 30 plättar och fick lite ont i magen, gick dock snabbt över. Karin hade till och med gått och lagt sig och somnat på soffan, något som aldrig tidigare hänt. Hon hade haft endast ett vredes utbrott på hela dagen, då hon inte fick sitta på sin lilla röda plaststol på vardagsrumsbordet, något som hon tydligen hade tyckt var en god idé. Denna lilla stol släpar hon förövrigt dagligen runt på för att öka sina möjligheter att klåfingra på de saker hon in te själv når upp till.

Igår hade jag ordentligt ont i en axel, men det är mycket bättre idag, vila armen i morgon också så räknar jag med att kunna simma på torsdag morgon.

Något som skall bli underbart skönt när Öppetspår är avklarat är att det endast kommer att vara en sak träningsmässigt att fokusera på - IM, ingen mer skidåkning på en stund.  Jag skall även gå ned i tid på jobbet och på så sätt få lite mer tid tillsammans med tjejerna. Precis som Oscar skrev tidigare idag så kan det ibland vara svårt att få familjepusslet att gå ihop och detta kan medföra en del ohälsosam stress. I och med att jag inte var föräldraledig när Karin föddes och också har en massa föräldradagar kvar på Iselin så har jag nu möjlighet att gå ned i tid och ha de båda mindre på dagis och fritids. Om jag får igenom mitt nya schema hos min chef så kommer jag från och med 4/3 att jobba 60%, vara hemma varje onsdag, gå klockan 13.30 på torsdagar och 12.30 på fredagar. Jag har redan fått ok på att gå ned i tid och det kommer en vikarie nu på måndag, dock har han inte sagt något om mitt förslag på timfördelningen men jag vet inte riktigt vad han skall säga om den, huvudsaken är att jag gör det jag ska. Om jag inte ändrar mig skall jag ha detta schema åtminstone till nyårsskiftet 13/14. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag antagligen att vilja jobba lite mer i höst. Skall utöver detta vara hemma från 12/6 tom 1/9 då vi flyttar och inte har förskola i stan förens då. Så mig kommer det inte att gå någon nöd på. jag hoppas på en fin vår och varm/ solig sommar.

Veckosammanfattning v 6

Här kommer en liten summering av förra veckans träning. Jag och Linda har diskuterat en hel del hur vi ska lägga upp träningen framöver och det lutar åt att vi kommer att köra i två-veckors cykler framöver istället för vecko-cykler. Detta för att kunna sprida ut träningsbelastningen lite mer samt, ha en hårdare vecka och en "lättare" vecka.  Risken vid för lång planering är att det sker för mycket under tiden som gör att planeringen inte kan följas. Två veckor är dock en överskådlig tidshorisont och vi vet oftast hur det ser ut med jobb och andra aktiviteter två veckor framåt.

Förra veckan började riktigt bra för mig och jag kände mig ordentligt på hugget. Cykelturen hem från jobbet satte dock ett abrupt stopp för träningen och kommer begränsa mig ett par veckor framöver. Min tanke är försöka lägga in lite extra simpass nu då det är det mest skonsamma mot mitt knä. Allteftersom kommer jag sedan börja cykla och springa igen men det får ta den tid det tar. Löpskolningscykeln som jag höll på att köra får jag se hur jag gör med. Jag hann med att köra igenom fyra av sex veckor. Beroende på när jag kan börja springa igen så får jag se om jag börjar om, kör de sista två eller om jag anser mig vara klar med löpskolningen för denna gång. 

Linda fick inte heller träna som hon ville förra veckan. Hon började med att vara magsjuk och sen han hon med några pass men ville inte köra för hårt då hon hade Engelbrektsloppet, 60 km, på söndagen. Rapport från loppet kommer under veckan.

Oscar, 7 pass, 4:00
Cykling, 4 pass, 2:03, 47 km
Simning, 1 pass, 0:42, 1,5 km
Crossfit, 1 pass, 0:45
Löpning, 1 pass, 0:30, 6 km
Linda, 2 pass, 6:05
Crossfit, 1 pass, 0:45
Skidor, 1 tävling, 5:23, 60 km

söndag 10 februari 2013

Peak your performance, dag 2

Dagens kursdag har varit minst lika lärorik som gårdagen. Vi samlades efter frukost och vårt första pass var en föreläsning i två delar; en del av Claes Björling om vikten av vila och återhämtning och en del av Anders Olsson om andning. Claes del var riktigt intressant medan Anders del var lite "flummigare".

Claes Björling är en av de mest framgångsrika triathleterna i Sverige och hade det svenska rekordet på en Ironman mellan 2005 -2012.  I början av sin karriär körde han enligt "No pain, No gain" mentaliteten och tränade så mycket som möjligt, mer än hans tränare planerade åt honom. Detta gav oerhört bra resultat från början men var förödande på sikt. I slutet av 2006 gick Claes helt in i väggen på grund av överträning och kunde när det som var som värst inte ens gå på affären och handla själv. Efter lång vila var han 3 år senare tillbaka på elitnivå. Hans erfarenheter från detta var oerhört nyttiga och det kommer vara viktigt för mig och Linda att lyssna på kroppens signaler i vår färd mot Kalmar. man känner igen många av de saker som Claes nämnde, t.ex att man bara går till gymmet för att stretcha lite för man är lite hängig men det slutar med att man kört ett riktigt mördarpass för några andra ska göra det.

Man måste tillåta sig själv att vila, vilket inte är så lätt. Det är alltför många som bara kör och tänker att har jag flest träningstimmar så vinner jag. Detta funkar ofta på kort sikt men är inte alls hållbart i det långa loppet. Claes påpekade även hur viktigt avslappning och sömn är. Tränar man mycket så behöver man sova mycket och bra. Börjar man sova oroligt är det ett tidigt tecken på på att man är för stressad. Detta är också något jag känner igen. Både jag och Linda har haft stunder då vi sovit väldigt dåligt och när vi väckts av Karin har vi inte kunnat somna om, trots att det är mitt på natten.
Claes Björling
 Efter Claes så tog Anders över och som jag skrev ovan så var det lite flummigare. Han pratade om hur man kunde träna upp sin andning och att man kan få en "fridfullare" andning om man andas genom näsan. Han har själv sprungit en halvmara med silvertejp för munnen. Det var dock väldigt oklart om man kunde öka sin prestation genom att andas genom näsan. Att andningen är viktigt är dock självklart och jag brukar själv försöka tänka på min andning när jag springer och hitta ett bra "andningsrytm"
Anders Olsson
Efter föreläsningarna gick vi till Falu Atletklubb och körde tyngdlyftning. Jag tittade på och försökte ta till mig av alla tips och tricks som delades ut. Detta var en "aha-upplevelse" för många. Många av de checkpunkter som vi lärt oss genom crossfit var snarare halvsanningar.

Att kunna sitta bekvämt i "botten" är inte enkelt för alla
Fågelskrämman, ett viktigt steg i ryck
"Man ska inte försöka vara som andra utan som sig själv. Ha dina fötter som det känns bäst"
Helgens ledare, riktigt bra
Måste säga att måndagsklubben Falun har lyckats oerhört bra med sin kurs. Det har varit väldigt lärorikt och trevligt och med otroligt bra instruktörer. Tusen tack måndagsklubben!

lördag 9 februari 2013

Det var en spricka!

Strax efter att jag vaknat i morse så ringde läkaren från Ortopedakuten. Han hade visst missar att jag hade en spricka i knäskålen. Det var därför jag hade blod i knät. Han ville att jag skulle komma tillbaka i slutet av nästa vecka och göra en kontroll och röntgen. Sprickan ska läka av sig själv enligt läkaren men jag ska ta det lugnt med belastningen i några veckor.

Så jag har inte deltagit så aktivt som de andra på första dagen av helgens kurs. Vi samlades innan lunch och började med att käka lunch tillsammans. Vi delades därefter in i grupper och började med en av de olika delarna. Min grupp började med löpskolning med S Kallur och Gryxboexpressen T Eriksson. Fokus var på snabbhet och explosivitet och det var en hel del nyttiga övningar.

Efter löpskolning och en kort paus så körde vi nästa pass som var styrkelyft lett av Lars Bergström, tidigare EM och VM lyftare. Vi övade på benböj och marklyft och även här delades det ut en del intressanta tips, framförallt i marklyft.

Sista passet för dagen var ett gemensamt träningspass med medicinbollar. Då varken jag eller Kristian kunde vara med så åkte vi och duschade och vilade lite innan middagen. Middagen var en ordentlig buffe på Scandic.

Nu sitter vi och tar det lugnt och laddar för morgondagen. Då väntar först ett teoripass med Claes Björling och sen ett tyngdlyftningspass.

Här är lite bilder från dagen:












fredag 8 februari 2013

Akutbesök

Efter onsdagens cykelkrasch så har jag haft ordentligt ont i knät och varit väldigt orörlig. Min första tanke var att det kanske bara var en vanlig liten "tjuvsmäll" som skulle gå över under natten. Men När det inte gjorde det så började jag bli orolig för att det var något som fått lite stryk i knäleden. Då jag cyklar med SPD-clips på min MTB så fick knät nog en ordenligt vridning när jag kraschade. Jag bestämde därför att jag skulle gå och undersöka knät idag.

I Uppsala finns, förutom akutmottaningen på Akademiska, en ortopedakut med drop-in på Dragarbrunnsgatan. Det är bara ett kvarter från mitt kontor så jag traskade ned ditt efter att jag kom till jobbet. Efter lite administration och väntan fick jag träffa läkaren som klämde, kände, drog och vred i knät och tyckte att allt kändes ganska ok men att det var väldigt svullet. Efter en bedövningsspruta så tömde han ut 55 ml blod ur knät vilket tyder på att något gått sönder, om än bara en liten skada. Efter ett besök på röntgen och ytterliggare lite väntan så fick jag åter igen träffa läkaren och bilderna visade inte heller några större skador.

Rekommendationen var att ta det lite lugnt några dagar och återgå till träningen successivt. Simning var ok och cykling på lätt belastning. Löpning skulle man vara lite med försiktigt med i början. Känns inte alls så roligt då jag ska spendera helgen i Falun på ett "träningsläger". Måndagsklubben anordnar "Peak Your Performance" där det lär bli en hel del aktivt deltagande. Jag får försöka vara med på det jag kan. Kursen är uppdelad i fyra huvudblock:

A Tyngdlyftning. Huvudcoach Anders bergström. I Falu Atletklubbs lokaler.
B Löpskolning, Huvudcoacher Susanna Kallur och Torbjörn Eriksson i Friidrottshallen (stora)
C Teori, Clas Björling i vårt konferensrum på Scandic hotell.
D Styrkelyft med Per Berglund med fl. i Friidrottshallen (prestationsgymmet).

Nu ska jag sätta fart och jobba lite.

onsdag 6 februari 2013

Ofrivillig framåtvolt

Många av er kanske känner igen känslan när man kraschar och den korta stunden innan man landar i marken går i slow-motion. Idag när jag cyklade hem från jobbet var jag med om precis en sådan situation. Jag har under hela dagen på kontoret set hur snön har fallit ned och jag förstod att det minsann inte skulle vara lätt att cykla hem. Men jag bestämde mig ändå för att ge mig ut i snön och cykla hem.

Det gick bra den första biten genom stan där många cyklat och gått tidigare men efter en stund blev det riktigt svårcyklat. Det låg 10 cm nysnö på cykelvägen och på bilvägen var det bara hjulspår uppkörda så där kunde jag inte cykla utan att reta upp alla bilister. Jag cyklade på längs cykelvägen och fick jobba för att ta mig framåt och inte sladda omkull. Så plötsligt kör jag in i en stor is-klump som låg gömd under snön och jag flyger fram över styret i slow-motion. Jag hinner med att tänka på att skydda min opererade axel samt att jag måste klicka ur pedalerna. Jag gör en "Klinsmann-landning" på cykelvägen, det måste sett riktigt roligt ut. Det var dock ingen som såg mig.

Jag klev upp och kände att jag fått en smäll på vänster knä. jag cyklade vidare men knät började göra allt ondare och det blev allt mer svårcyklat. När jag nådde Gamla Uppsala så var det ingen som cyklat på cykelvägen mot Storvreta och snötäcket blev allt tjockare. Jag bestämde mig för att ta bussen hem och låste fast cykeln i en busshållplats och väntade några minuter innan bussen kom.

Nu sitter jag i soffan med ett svullet knä och hoppas att det går över snabbt. Imorgon har jag vilodag men sen är det full fart från fredag och framåt. Har inte tid att vara "halt och lytt".

Cyklingen till MCW gick dock riktigt bra i morse och det efterföljande styrkepasset gick även det finnemang, så två av tre lyckade pass på en dag är inte så pjåkigt.
Vädret i morse påväg till MCW
Får hämta min cykel imorgon

tisdag 5 februari 2013

Magsjuka, tvål och tankar från en sexåring

Som ni vet är jag och Iselin hemma och är sjuka. Magsjukan har idag övergått till feber, svettig och ont i huvudet, kräkts har jag inte gjort på snart ett dygn, alltid något.  För er som undrar så: -Ja, vi har magsjuka rätt ofta. Cirka varannan månad det senaste året. Varför? hmm, har jag ingen aning om. Jag har alltid haft lätt för att få magsjuka och är nog en av de enda vuxna jag känner som kräks minst två gången per år sen jag var tonåring.  Iselin brukar klara sig hyfsat men nu har också hon varit dålig. Oscar och jag brukar bli dålig cirka var annan gång, det är skönt. Gudarna skall veta att ta hand om barn och vara magsjuk samtidigt inte är något höjdare, vilken pers! I somras var både jag, Oscar och Karin dålig samtidigt. Som tur var så var Iselin hos sin pappa i Norge då annars hade hon med största sannolikhet haft några riktigt tråkiga dagar. Karin är den i familjen som varit värst drabbad det senaste året dock har hon klarat sig väl denna gång. Jag tror att all vår magsjuka har att göra med att i alla fall jag har en rätt känslig mage + alla dagis-, skol- och jobbbaciller som vi dagligen möter. Tvål och vatten, handsprit o.s.v.,vi har testat allt men det hjälper inte. En fördel är dock att det snabbt går över och jag känner mig redan piggare. Nästan hellre magsjuka någon gång ibland än förkylningar och halsont i längre perioder.

Nå ja. Jag och Iselin har ju som sagt varit hemma idag, hon har många funderingar. Samtalen har i dag kretsat kring Halloween, det är då hon fyller år eller åtminstone nästan då hon fyller den 12/11. Något hon såklart redan längtar till. Iselin säger att hon vill ha sitt monsterkalas på crossfit-garaget något som eventuellt kan gå att ordna om vi frågar Ola och Joel, dock har hon en stund att vänta. Dagens andra samtalsämne har varit alla hjärtans dag. Detta är enligt Iselin en mycket viktigt dag. Förra året hade hon och Oscar baka muffins till mig när jag kom hem efter jobbet och detta är något hon vill göra till tradition. Jag frågade henne hur hon vill fira alla hjärtans dag i år och hon svarar att hon vill baka muffins och kanske äta lite "kärleks-mat". Jag och Oscar talade lite om att vi kanske borde gå på bio med henne och äta ute, således ha barnvakt till Karin, men kom fram till att vi kan laga "kärleks-mat" hemma i stället och spara barnvaktstjänsten till en gång när det verkligen behövs. 

Annars så har inte jag gjort så mycket idag, slötittat på tv och surfat. Hämtade ut ett paket från Bodystore. Sist Oscar handlade missade han i en beställning vilket resulterade i en ekologisk lavendel doftade tvål till barnen istället för den parfymfria tvål som jag skulle ha. Detta blev inte speciellt bra, lavendel kan säkert vara bra men det är ingen favorit hos mig, framför allt så tycker jag att det alltid luktar alldeles för mycket. Har man inte huvudvärk innan man tvättar händerna så får man det säkerligen. Nu blev det i alla fall rätt, för att fylla ut för att få fri frakt hade jag naturligtvis hittat lite andra godsaker, bland annat spirulina, kokosolja och gojibär. Förresten så hittade jag en hudvårdsterapeut i Uppsala idag när jag slösurfade som endast använde ekologiska och naturliga produkter, detta skall naturligtvis testas. Återkommer med utvärdering när det är gjort. Den behandlingen jag fick i förra veckan och de produkterna jag fick med hem mår jag nästan illa av att använda, katten vad kemiskt de luktar, fulla av parfym - kan omöjligt vara bra. Så om någon är sugen på dyra märkesgrejer i öppnade förpackningar kan ni höra av er, annars åker de i soporna. Till och med Iselin tycker att det luktar starkt och då brukar inte hon vara kräsen för taskiga och billiga lukter, hon älskar nämligen sitt sminkdocke-smink och läppglans från HM, något som inte är av högsta kvalitet. Nå ja, man lär så länge man lever, det med behandlingar och krämer var tydligen inte min grej. Lika bra det antagligen.

När Oscar lämnade Karin på dagis i morse hade han med sig ett paket smör. Barnen på vår förskola får margarin av ett okänt märke, ser mycket suspekt ut enligt mig. På förskolans matsedel står det klart och tydligt att barnen får ekologisk mellan (?) mjölk till maten, det är ju bra, synd bara att det övriga de får till stor utsträckning är halvfabrikat och margarin på mackorna. Trist tycker jag, har ännu inte riktigt bestämt mig för i vilken utsträckning jag vill göra en diskussion angående detta, men nu har i alla fall Karin riktigt smör med sig till dagis, det kan vi se som ett steg i rätt riktning. För er som är intresserade går det att läsa lite om margarin och dess innehåll här

Oscar har precis kommit hem från sitt löppass. Första passet på fjärde veckans i löpskolningscykeln. Det lät som det gått bra men som om underlaget och halkan gör det lite svårare. Själv sitter jag i soffan och tjurar över magsjukan och att jag inte kan träna. Ska hålla mig hemma imorgon också bara för att vara på den säkra sidan och inte smitta ner mina kollegor. Iselin ska också få vara hemma i de 48 timmarna som rekommenderas. Hon är dock mycket piggare idag och kommer antagligen att ha det ganska tråkigt imorgon men så är det... det är trist att vara sjuk. Tidigare i dag så testade hon med att hon kunde ju i alla fall få leka med Tyra eftersom hon också är sjuk. Jag förklarade att det inte är riktigt så det fungerade. Men det var ju ett gott försök :)

Hoppas ni alla har det bra och slipper magsjuka.

måndag 4 februari 2013

Vabuari

Vi anade att det skulle bli VAB för er av oss idag. Igår var Iselin och lekte en stund med Tyra men var tvungen att komma hem då Tyra började kräkas. Tjejerna har lekt hela helgen så vi förstod att Iselin med största sannolikhet blivit smittad. I natt så fick vi svaret, Iselin kräktes. Linda stannade hemma med tjejerna medan jag stack iväg på min cykel mot Fyrishov. Då jag upptäckte att det var bart på cykelvägen när jag sprang hem i fredags så bestämde jag mig för att cykla idag istället för att ta bussen. Det går nästan snabbare med cykeln och då får man dessutom bonusträning. Det kändes dock lite trögt att cykla i morse. Efter många pass på trainern så var det dock skönt att cykla på riktigt.
Morgonens accessoarer 
Simppasset gick riktigt bra. Det var dock väldigt mycket folk i bassängen i morse men då det är 50 m banor så blir det inte så trångt. jag har försökt öka mängden crawl successivt och idag blev det 1200 m crawl i 50 och 100 m intervaller. Det kändes riktigt bra på slutet men jag har fortfarande svårt att få fart från armtagen och simmar mest med benen. 

Efter simningen så cyklade jag på jobbet och 2 timmar efter att jag åkte hemifrån satt jag på stolen framför datorn, först på kontoret. Ibland är det skönt att vara uppe med tuppen (läs Karin). Min dag slutade dock lite tidigare än planerat då Linda blev dålig under dagen och ville att jag skulle komma hem och ta hand om Karin som var lika pigg som vanligt. Jag cyklade hem i snöyran och när jag kom hem var Linda helt blek, hon la sig direkt. 
Cykel i vinterskrud
Kvällen har varit riktigt lugn. Karin och Iselin la sig utan något strul och jag har njutit av Chili-con-Carne framför tv:n. Jag håller tummarna för att jag klarar mig från magsjukan, har ett viktigt möte på jobbet imorgon.

I slutet av förra veckan läste jag en bra artikel om T J Murph och hur han gått från att specialisera till att träna för en mer generell fitness. Riktigt bra och intressant, tror många av oss skulle dra nytta av att inte specialisera oss för mycket för att nå våra motionärsmålsättingar utan istället jobba för att öka vår generella fysik och därigenom nå våra mål. Läs artikeln här

Veckosammanfattning v.5

Här kommer sammanfattningen från förra veckans träning. För mig blev det ungefär samma mängd som tidigare veckor i år men lite förra pass. Hade hoppas på att få in två löpskolningspass men det blev bara ett och ett cykelpass fick också strykas från listan. Hade funderingar på att köra de båda igår på min vilodag men jag kände att jag behövde vilan då denna vecka kommer att bli intensiv och avslutas med kurs i Falun Lör-Sön.

Oscar, 7 pass, 6:56
Löpning, 1 pass, 1:06, 14 km
Simning, 2 pass, 1:39, 3.1 km
Cykel, 1 pass, 1:00, 27 km
Crossfit, 3 pass, 3:10

Linda, 9 pass, 6:56
Löpning, 1 pass, 0:50, 8.2 km
Simning, 1 pass, 0:40, 1.5 km
Cykel, 1 pass, 1:15
Crossfit, 3 pass, 2:15
Rodd, 2 pass, 1:36
Längdskidor, 1 pass, 0:20, 5 km



söndag 3 februari 2013

8 x 1000 meter rodd = rädsla!

Även i morse fick jag smyga ur sängen för att inte väcka övriga familjemedlemmar. Karin chockade med att sova till strax efter 7 idag så henne hann jag knappt se innan jag var tvungen att skynda mig iväg till Fyrishov och simningen, Iselin hade kommit ut smygande strax innan. Henne hade jag hunnit utfodra och hon satt hopkrupen under en filt i soffan och åt sin frukost framför TV´n - söndagsmys!

Oscar har haft vilodag idag och jag har hunnit med två pass (tre om man skall räkna med yogan och stretchen jag körde efter träningen men det vet jag inte riktigt om det räknas). Oscar och tjejerna var ute på förmiddagen när jag var i stan.
Fin vinterdag
Karin gillar inte riktigt att vara ute
Triathlonklubben har, som ni vet, morgonträningar på söndagar 8-9 men eftersom jag skulle vara på MCW vid 9 så var planen att hoppa i vattnet när Fyrishov öppnade 07.30. Dock blir det inte alltid som man tänkt sig. Karin kom upp precis när jag var på väg ut genom dörren var jag tvungen att stanna till och kramas lite extra vilket resulterade i att jag blev ca 10 minuter sen. Inte för att det spelade så speciellt stor roll för simningens del, den kan jag ta igen en annan gång. Dock missade jag att ta med mig mina skidor som jag tänkt att lämna in på Team Sportia för att få spannet uppmätt igen inför Engelbrektsloppet och Öppetspår, nu vet jag inte riktigt när jag skall klämma in det. Jag tror att jag helt enkelt struntar i det, kommer i alla fall inte att kunna göra något åt varken spannet eller skidorna innan loppen. Tanken var också att få med mig cykelhållaren till cykeln som jag skulle hämtat hos Dajjan, men det blev också kvar hemma...sådant som händer när man får bråttom.

Väl på Fyrishov mötte jag Lindha, även hon är en tvåbarns-mamma som skall genomföra sin första IronMan i Kalmar i sommar. Lindha är kompis till Sanna och det är genom henne och det gemensamma triathlon målet 2013 som vi lärt känna varandra. Kul att ha någon att dela upplevelser, tankar och funderingar med. Lindha skulle också köra ett kort simpass innan hon skulle handla, städa och fira sin sons två årsdag tillsammans med släkt och vänner. Låter lite som en typisk söndag för "familjen Hets". Heja Lindha!

Efter simningen, som gick helt ok, åkte jag vidare till MCW och efter ett litet mellanmål och pepp-talk till mig själv gav jag mig på dagens andra utmaning; 8 x 1000 meter rodd vila 2:00 mellan seten. Usch och fy vilken ångest! Men jag överlevde även detta. Målet var att hålla intervallerna jämna och inte dö på kuppen. Intervallerna landade mellan 3:59 och 4:07 så det var ok. Ja vad ska man säga om att ro... jobbigt är det.

Eftermiddagen har till stora delar spenderats i köket. Jag och Karin har gjort mandelsmör, Oscar har lagat middag och däremellan tvättat.
Karin provsmakar

Plommonspäckad flästkarre ovh rotgrönsaker
Vi har som vanligt plockat, plockat och åter plockat efter tjejerna, jag vet inte vem av dem som är värst, men grejer precis överallt är det. Idag hittade vi ost som Karin lagt i en av våra kökslådor, för ett par veckor sedan hittade vi en flaska gammal mjölk i ett annat skåp, sådär mysigt kan jag lova... här gäller det att vara med och orka, jag säger bara en sak, jag är glad att jag fick tjejerna relativt ung, annars skulle jag aldrig orka. Nu har Karin somnat och Iselin ligger i sängen och tittar på de missade avsnitten av årets julkalender. Hon missade slutet i och med att hon åkte till Norge. Vi ska snart sätta oss ned och planera veckans hämta- och lämnaschema samt se över sommarens föräldraledigheter, semestrar, dagisuppsägningar och flytt.

Förra veckan fick vi en hel kasse med kläder av min kollega Lisa. Iselin har fått kläder av henne förut och som oftast är det dessa kläder hon använder mest. De enstaka kläder jag handlat ligger alltid i botten och plockas bort oanvända när de är för små. Men det är ju bra både för miljön och för plånboken om man kan ärva lite kläder, som tur är så gillar Iselin detta så det är bara topp. Kläderna kom i denna påse som såklart tjejerna bråkade om att få sitta i. Nu är det trasig, vilken chock!
Mina små monster
Oscar skrev en en simlänk i gårdagens inlägg, här är stilstudien på Thorpe. Han simmar oerhört effektivt och glider på varje armtag.

Hoppas alla haft en fin helg. Imorgon är det måndag igen.